Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Blago onima kojima je put èist, koji hode u zakonu Gospodnjem.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Blago onima koji èuvaju otkrivenja njegova, svijem srcem traže ga;
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Koji ne èine bezakonja, hode putovima njegovijem!
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Ti si dao zapovijesti svoje, da se èuvaju dobro.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Kad bi putovi moji bili upravljeni da èuvam naredbe tvoje!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Onda se ne bih postidio, pazeæi na zapovijesti tvoje;
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Hvalio bih te s pravijem srcem, uèeæi se pravednijem zakonima tvojim.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Èuvaæu naredbe tvoje, nemoj me ostaviti sasvijem.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Kako æe mladiæ oèistiti put svoj? Vladajuæi se po tvojim rijeèima.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Svijem srcem svojim tražim tebe, ne daj mi da zaðem od zapovijesti tvojih.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
U srce svoje zatvorio sam rijeè tvoju, da ti ne griješim.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Blagosloven si, Gospode! nauèi me naredbama svojim.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Ustima svojim javljam sve sudove usta tvojih.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Na putu otkrivenja tvojih radujem se kao za veliko bogatstvo.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
O zapovijestima tvojim razmišljam, i pazim na putove tvoje.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Naredbama tvojim tješim se, ne zaboravljam rijeèi tvoje.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Uèini milost sluzi svojemu, da bih živio i èuvao rijeè tvoju.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Otvori oèi moje, da bih vidio èudesa zakona tvojega;
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Gost sam na zemlji, nemoj sakriti od mene zapovijesti svojih.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Iznemože duša moja želeæi bez prestanka poznati sudove tvoje.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Ti si strašan prokletim oholicama, koje zastranjuju od zapovijesti tvojih.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Odvrati od mene rug i sramotu, jer èuvam otkrivenja tvoja.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Sjede knezovi i dogovaraju se na mene; a sluga tvoj razmišlja o naredbama tvojim.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Otkrivenja su tvoja utjeha moja, savjetnici moji.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Duša moja leži u prahu; oživi me po rijeèi svojoj.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Kazujem putove svoje, i èuješ me; nauèi me naredbama svojim.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Urazumi me o putu zapovijesti svojih, i razmišljaæu o èudesima tvojim.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Suze proliva duša moja od tuge, okrijepi me po rijeèi svojoj.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Put lažni ukloni od mene i zakon svoj daruj mi.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Put istini izbrah, zakone tvoje tražim.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Prionuh za otkrivenja tvoja, Gospode; nemoj me osramotiti.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Putem zapovijesti tvojih trèim, jer si raširio srce moje.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Pokaži mi, Gospode, put naredaba svojih, da ga se držim do kraja.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Urazumi me, i držaæu se zakona tvojega, i èuvati ga svijem srcem.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Postavi me na stazu zapovijesti svojih, jer mi je ona omiljela.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Privij srce moje k otkrivenjima svojim, a ne k lakomstvu.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Odvrati oèi moje da ne gledaju ništavila, putem svojim oživi me.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Ispuni sluzi svojemu rijeè svoju da te se boji.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Ukloni rug moj, kojega se plašim; jer su sudovi tvoji blagi.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Mile su mi zapovijesti tvoje, pravdom svojom oživi me.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Neka doðe na me milost tvoja, Gospode, pomoæ tvoja po rijeèi tvojoj.
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
I ja æu odgovoriti onome koji me ruži; jer se uzdam u rijeè tvoju.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Nemoj uzeti nigda od usta mojih rijeèi istine, jer èekam sudove tvoje.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
I èuvaæu zakon tvoj svagda, dovijeka i bez prestanka.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Hodiæu slobodno, jer tražim zapovijesti tvoje.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Govoriæu o otkrivenjima tvojim pred carevima, i neæu se stidjeti.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Tješiæu se zapovijestima tvojim, koje ljubim.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Ruke svoje pružam k zapovijestima tvojim, koje ljubim, i razmišljam o naredbama tvojim.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Opomeni se rijeèi svoje k sluzi svojemu, na koju si mi zapovjedio da se oslanjam.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
U nevolji mojoj tješi me što me rijeè tvoja oživljava.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Oholi mi se rugaju veoma; ali ja ne otstupam od zakona tvojega.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Pamtim sudove tvoje od iskona, Gospode, i tješim se.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Gnjev me obuzima na bezbožnike, koji ostavljaju zakon tvoj.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Naredbe su tvoje pjesma moja u putnièkom stanu mojem.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Noæu pominjem ime tvoje, Gospode, i èuvam zakon tvoj.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
To je moje, da èuvam zapovijesti tvoje.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Dio moj ti si, Gospode; naumio sam èuvati rijeèi tvoje.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Molim ti se iz svega srca, smiluj se na me po rijeèi svojoj.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Razmatram putove svoje, i obraæam noge svoje k otkrivenjima tvojim.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Hitim, i ne zatežem se èuvati zapovijesti tvoje.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Mreže bezbožnièke opkoliše me, ali zakona tvojega ne zaboravljam.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
U po noæi ustajem da te slavim za pravedne sudove tvoje.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
U zajednici sam sa svima koji se tebe boje i koji èuvaju zapovijesti tvoje.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Dobrote je tvoje, Gospode, puna sva zemlja; naredbama svojim nauèi me.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Uèinio si dobro sluzi svojemu, Gospode, po rijeèi svojoj.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Dobroj misli i znanju nauèi me, jer zapovijestima tvojim vjerujem.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Prije stradanja svojega lutah, a sad èuvam rijeè tvoju.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Ti si dobar, i dobro èiniš; nauèi me naredbama svojim.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Oholi pletu na mene laž, ali se ja svijem srcem držim zapovijesti tvojih.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Zadriglo je srce njihovo kao salo, a ja se tješim zakonom tvojim.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Dobro mi je što stradam, da se nauèim naredbama tvojim.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Miliji mi je zakon usta tvojih nego tisuæe zlata i srebra.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Ruke tvoje stvorile su me i naèinile me; urazumi me, i nauèiæu se zapovijestima tvojim.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Koji se tebe boje, vidjeæe me, i radovaæe se što se uzdam u tvoju rijeè.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Znam da su sudovi tvoji, Gospode, pravedni, i po pravdi me karaš.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Neka bude dobrota tvoja utjeha moja, kao što si rekao sluzi svojemu.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Neka doðe k meni milosrðe tvoje, i oživim; jer je zakon tvoj utjeha moja.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Nek se postide oholi; jer me bez krivice oboriše. Ja razmišljam o zapovijestima tvojim.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Nek se obrate k meni koji se tebe boje, i koji znadu otkrivenja tvoja.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Srce moje neka bude savršeno u naredbama tvojim, da se ne postidim.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Èezne duša moja za spasenjem tvojim, rijeè tvoju èekam.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
Èeznu oèi moje za rijeèju tvojom; govorim: kad æeš me utješiti?
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Postadoh kao mijeh u dimu, ali tvojih naredaba ne zaboravih.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Koliko æe biti dana sluge tvojega? Kad æeš suditi onima koji me gone?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Oholi iskopaše mi jamu nasuprot zakonu tvojemu.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Sve su zapovijesti tvoje istina; bez krivice me gone, pomozi mi.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Umalo me ne ubiše na zemlji, ali ja ne ostavljam zapovijesti tvojih.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Po milosti svojoj oživi me, i èuvaæu otkrivenja usta tvojih.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Dovijeka je, Gospode, rijeè tvoja utvrðena na nebesima,
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Od koljena do koljena istina tvoja; ti si postavio zemlju, i stoji.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Po tvojoj naredbi sve stoji sad; jer sve služi tebi.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Da nije zakon tvoj bio utjeha moja, poginuo bih u nevolji svojoj.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Zapovijesti tvojih neæu zaboraviti dovijeka, jer me njima oživljavaš.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Ja sam tvoj, pomozi mi, jer tražim zapovijesti tvoje.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Bezbožnici gledaju da me ubiju; a ja razmišljam o tvojim otkrivenjima.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Svemu savršenome vidjeh kraj; ali je zapovijest tvoja veoma široka.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Kako ljubim zakon tvoj! Vas dan mislim o njemu.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Zapovijest tvoja èini me mudrijega od neprijatelja mojih; jer je sa mnom uvijek.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Razumniji postah od svijeh uèitelja svojih; jer razmišljam o tvojim otkrivenjima.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Mudriji sam od staraca; jer zapovijesti tvoje èuvam.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Od svakoga zloga puta zaustavljam noge svoje, da bih èuvao rijeè tvoju.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Od naredaba tvojih ne otstupam; jer si me ti nauèio.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Kako su slatke jeziku mojemu rijeèi tvoje, slaðe od meda ustima mojima!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Od zapovijesti tvojih postadoh razuman; toga radi mrzim na svaki put lažni.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Rijeè je tvoja žižak nozi mojoj, i vidjelo stazi mojoj.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Zakleh se da æu èuvati naredbe pravde tvoje, i izvršiæu.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Poništen sam veoma, Gospode, oživi me po rijeèi svojoj.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Neka ti bude ugodna, Gospode, dobrovoljna žrtva usta mojih, i sudovima svojim nauèi me.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Duša je moja u ruci mojoj neprestano u nevolji; ali zakona tvojega ne zaboravljam.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Bezbožnici su mi metnuli zamku; ali od zapovijesti tvojih ne zastranih.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Prisvojih otkrivenja tvoja zavavijek; jer su radost srcu mojemu.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Privolio sam srce svoje da tvori naredbe tvoje navijek, do kraja.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Koji prestupaju zakon, ja na njih mrzim, a zakon tvoj ljubim.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Ti si zaklon moj i štit moj; rijeè tvoju èekam.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Idite od mene, bezakonici! I èuvaæu zapovijesti Boga svojega.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Ukrijepi me po rijeèi svojoj i biæu živ, i nemoj me osramotiti u nadanju mom.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Utvrdi me, i spašæu se, i razmišljaæu o naredbama tvojim bez prestanka.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Obaraš sve koji otstupaju od naredaba tvojih; jer su pomisli njihove laž.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Kao gar bacaš sve bezbožnike na zemlji; toga radi omilješe mi otkrivenja tvoja.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Drkæe od straha tvojega tijelo moje, i sudova tvojih bojim se.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Èinim sud i pravdu, ne daj me onima koji me gone.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Odbrani slugu svojega na dobro njegovo, da mi ne èine sile oholi.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Oèi moje èeznu za spasenjem tvojim i za rijeèju pravde tvoje.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Uèini sluzi svojemu po milosti svojoj, i naredbama svojim nauèi me.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Ja sam sluga tvoj; urazumi me, i poznaæu otkrivenja tvoja.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Vrijeme je da Gospod radi; oboriše zakon tvoj.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Toga radi ljubim zapovijesti tvoje veæma nego zlato i drago kamenje.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Toga radi zapovijesti tvoje držim da su vjerne, na svaki put lažni mrzim.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Divna su otkrivenja tvoja; zato ih èuva duša moja.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Rijeèi tvoje kad se jave, prosvjetljuju i urazumljuju proste.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Otvoram usta svoja da odahnem, jer sam žedan zapovijesti tvojih.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Pogledaj me i smiluj se na me, kao što radiš s onima koji ljube ime tvoje.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Tvrdi stope moje u rijeèi svojoj, i ne daj nikakome bezakonju da oblada mnom.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Izbavi me od nasilja ljudskoga, i èuvaæu zapovijesti tvoje.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Svjetlošæu lica svojega obasjaj slugu svojega, i nauèi me naredbama svojim.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Oèi moje liju potoke, zato što ne èuvaju zakona tvojega.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Pravedan si, Gospode, i pravi su sudovi tvoji.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Javio si pravdu u otkrivenjima svojim, i istinu cijelu.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Revnost moja jede me, zato što moji neprijatelji zaboraviše rijeèi tvoje.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Rijeè je tvoja veoma èista, i sluga je tvoj veoma ljubi.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Ja sam malen i poništen, ali zapovijesti tvojih ne zaboravljam.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Pravda je tvoja pravda vjeèna, i zakon tvoj istina.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Tuga i nevolja naðe me, zapovijesti su tvoje utjeha moja.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Vjeèna je pravda u otkrivenjima tvojim; urazumi me, i biæu živ.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Vièem iz svega srca: usliši me, Gospode; saèuvaæu naredbe tvoje.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Prizivam te, pomozi mi; držaæu se otkrivenja tvojih.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Pretjeèem svanuæe, i vièem; rijeè tvoju èekam.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Pretjeèu oèi moje jutrenju stražu, da bih razmišljao o rijeèi tvojoj.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Èuj glas moj po milosti svojoj, Gospode; po sudu svojemu oživi me.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Prikuèuju se koji ljube bezakonje; udaljili su se od zakona tvojega.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Ti si blizu, Gospode, i sve su zapovijesti tvoje istina.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Odavna znam za otkrivenja tvoja, da si ih postavio zavavijek.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Pogledaj nevolju moju, i izbavi me, jer ne zaboravljam zakona tvojega.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Primi se stvari moje, i odbrani me; po rijeèi svojoj oživi me.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Daleko je od bezbožnika spasenje, jer se ne drže naredaba tvojih.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Milosrðe je tvoje, Gospode, veliko; po pravome sudu svom oživi me.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Mnogo je protivnika mojih i neprijatelja mojih; ali ja ne otstupam od otkrivenja tvojih.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Vidim odmetnike, i mrsko mi je; jer ne èuvaju rijeèi tvoje.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Gledaj, kako ljubim zapovijesti tvoje, Gospode, po milosti svojoj oživi me.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Osnova je rijeèi tvoje istina, i vjeèan je svaki sud pravde tvoje.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Knezovi me gone ni za što, ali se srce moje boji rijeèi tvoje.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Radujem se rijeèi tvojoj kao onaj koji zadobije velik plijen.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Mrzim na laž i gadim se na nju, ljubim zakon tvoj.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Sedam puta na dan hvalim te za sudove pravde tvoje.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Velik mir imaju oni koji ljube zakon tvoj, i u njih nema spoticanja.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Èekam spasenje tvoje, Gospode, i zapovijesti tvoje izvršujem.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Duša moja èuva otkrivenja tvoja, i ja ih ljubim veoma.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Èuvam zapovijesti tvoje i otkrivenja; jer su svi putovi moji pred tobom.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Neka izaðe tužnjava moja preda te, Gospode! Po rijeèi svojoj urazumi me.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Neka doðe moljenje moje preda te! Po rijeèi svojoj izbavi me.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Usta æe moja pjevati hvalu, kad me nauèiš naredbama svojim.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Jezik æe moj kazivati rijeè tvoju, jer su sve zapovijesti tvoje pravedne.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Neka mi bude ruka tvoja u pomoæi; jer mi omilješe zapovijesti tvoje;
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Žedan sam spasenja tvojega, Gospode, i zakon je tvoj utjeha moja.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Neka živi duša moja i tebe hvali, i sudovi tvoji neka mi pomogu.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
Zaðoh kao ovca izgubljena: traži slugu svojega; jer zapovijesti tvojih ne zaboravih.
