Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Sæle er dei som gjeng ein ulastande veg, dei som ferdast i Herrens lov!
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Sæle er dei som tek vare på hans vitnemål, som søkjer honom av alt sitt hjarta,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
dei som ikkje gjer urett, men vandrar på hans vegar.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Du hev gjeve dine fyresegner, at ein skal halda deim vel.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Å, kunde vegarne mine verta faste, so eg heldt dine fyreskrifter!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Då skal eg ikkje verta til skammar når eg gjev gaum etter alle dine bodord.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Eg vil takka deg av eit ærlegt hjarta når eg lærer dine rettferdsdomar.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Dine fyreskrifter vil eg halda, du må ikkje reint forlata meg.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Korleis skal ein ungdom halda stigen sin rein? Når han held seg etter ditt ord.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Av alt mitt hjarta hev eg søkt deg, lat meg ikkje villast burt frå dine bodord!
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
I hjarta mitt hev eg gøymt ditt ord, so eg ikkje skal synda imot deg.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Lova vere du, Herre! Lær meg dine fyreskrifter!
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Med lipporne mine hev eg forkynt alle rettar frå din munn.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Eg er glad i vegen etter dine vitnemål som i all rikdom.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
På dine fyresegner vil eg grunda og skoda på dine stigar.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
I dine fyreskrifter vil eg hava hugnad, og ikkje vil eg gløyma ditt ord.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Gjer vel imot din tenar, at eg må liva! so vil eg halda ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Lat upp augo mine, at eg kann skoda underlege ting i di lov!
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Ein gjest er eg på jordi, løyn ikkje dine bodord for meg!
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Mi sjæl er sunderknasa av lengting etter dine rettar all tid.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Du hev truga dei stormodige, dei forbanna, som fer vilt frå dine bodord.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Tak burt frå meg skam og vanvyrdnad! for dine vitnemål hev eg teke vare på.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Jamvel hovdingar hev sete i samrøda mot meg; din tenar grundar på dine fyreskrifter.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Dine vitnemål er og min hugnad, dei er mine rådgjevarar.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Mi sjæl ligg nedi dusti, haldt meg i live etter ditt ord!
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Eg fortalde um mine vegar, og du svara meg; lær meg dine fyreskrifter!
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Lat meg få skyna vegen etter dine fyresegner! So vil eg grunda på dine under.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Mi sjæl græt av sorg; reis meg upp etter ditt ord!
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Snu lygnevegen burt frå meg, og unn meg di lov!
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Truskaps veg hev eg valt, dine rettar hev eg sett framfyre meg.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Eg heng fast ved dine vitnemål, Herre, lat meg ikkje verta til skammar!
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Vegen etter dine bodord vil eg springa, for du trøystar mitt hjarta.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Herre, vis meg vegen etter dine fyreskrifter! so vil eg fara honom alt til endes.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Gjev meg skyn, so vil eg taka vare på di lov og halda henne av alt mitt hjarta.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Leid meg på dine bodords stig, for han er til hugnad for meg.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Bøyg mitt hjarta til dine vitnemål og ikkje til urett vinning!
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Vend augo mine burt, so dei ikkje ser etter fåfengd, haldt meg i live på din veg!
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Uppfyll for din tenar ordet ditt, som gjer at ein ottast deg!
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Tak burt ifrå meg mi skjemsla som eg er rædd, for dine rettar er gode.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Sjå, eg lengtar etter dine fyresegner, haldt meg i live ved di rettferd.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Lat di miskunn, Herre, koma yver meg, di frelsa etter ditt ord!
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Eg vil gjeva svar til honom som spottar meg; for eg lit på ditt ord.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Riv ikkje sannings ord so reint or munnen min, for på dine domar ventar eg.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Stødt vil eg halda di lov, æveleg og alltid.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Lat meg ferdast i det frie, for eg spør etter dine fyresegner!
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Eg vil tala um dine vitnemål for kongar, og eg skal ikkje verta til skammar.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Eg vil frygda meg ved dine bodord, som eg elskar.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Eg vil lyfta mine hender til dine bodord som eg elskar, og eg vil grunda på dine fyreskrifter.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Kom i hug ditt ord til din tenar, med di du hev gjeve meg von!
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Det er mi trøyst i min vesaldom, at ditt ord hev halde meg i live.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Ovmodige hev spotta meg mykje, frå di lov hev eg ikkje vike.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Eg kom i hug, Herre, dine domar frå gamle dagar, og eg vart trøysta.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Brennande harm hev eg vorte på dei ugudlege som forlet di lov.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Dine fyreskrifter hev vorte mine lovsongar i det hus der eg bur som framand.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Um natti kom eg ditt namn i hug, Herre, og eg heldt di lov.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Dette timdest meg, at eg fekk taka vare på dine fyreskrifter.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Herren er min lut, sagde eg, med di eg heldt dine ord.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Eg naudbad deg av alt mitt hjarta: «Ver miskunnsam imot meg etter ditt ord!»
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Eg tenkte på mine vegar og vende mine føter til dine vitnemål.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Eg skunda meg og tøvra ikkje med å halda dine bodord.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Bandi til dei ugudlege hev snørt meg inn, di lov hev eg ikkje gløymt.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Midt på natti stend eg upp og vil takka deg for dine rettferdslover.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Eg held meg til alle deim som ottast deg, og som held dine fyresegner.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Av di miskunn, Herre, er jordi full; lær meg dine fyreskrifter!
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Tenaren din hev du gjort vel imot, Herre, etter ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Lær meg god skynsemd og kunnskap! for eg trur på dine bodord.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Fyrr eg vart nedbøygd, for eg vilt, men no held eg ditt ord.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Du er god og gjer godt, lær meg dine fyreskrifter!
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Dei ovmodige hev spunne i hop lygn imot meg, av alt mitt hjarta held eg dine fyresegner.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Deira hjarta er feitt som talg; eg fegnast ved di lov.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Det var godt for meg at eg vart nedbøygd, so eg kunde læra dine fyreskrifter.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Lovi frå din munn er betre for meg enn tusund stykke gull og sylv.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Dine hender hev gjort meg og laga meg til, gjev meg skyn, so eg kann læra dine bodord!
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Dei som ottast deg, skal sjå meg og gleda seg, for på ditt ord ventar eg.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Eg veit, Herre, at dine domar er rettferd, og at du i truskap hev bøygt meg ned.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Lat di miskunn vera til trøyst for meg, etter det du hev sagt til din tenar!
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Lat di miskunn koma yver meg so eg kann liva! for di lov er mi lyst.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Lat dei ovmodige verta skjemde! for dei hev trykt meg utan årsak. Eg grundar på dine fyresegner.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Lat deim snu seg til meg, dei som ottast deg, og kjenner dine vitnemål!
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Lat mitt hjarta vera fullkome i dine fyreskrifter, so eg ikkje skal verta til skammar!
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Mi sjæl naudstundar etter di frelsa, eg ventar på ditt ord.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
Mine augo naudstundar etter ditt ord, og eg segjer: «Når vil du trøysta meg?»
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
For eg er som ei lerflaska i røyk; dine fyreskrifter gløymer eg ikkje.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Kor mange er vel dagarne for din tenar? Når vil du halda dom yver deim som forfylgjer meg?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Dei ovmodige hev grave graver for meg, dei som ikkje liver etter di lov.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Alle dine bodord er trufaste; med lygn forfylgjer dei meg; hjelp meg!
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Dei hadde so nær tynt meg i landet, men eg hev ikkje forlate dine fyresegner.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Haldt meg i live etter di miskunn! So vil eg taka vare på vitnemålet frå din munn.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Til æveleg tid, Herre, stend ditt ord fast i himmelen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Frå ætt til ætt varer din truskap, du hev grunnfest jordi, og ho stend.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Til å setja dine domar i verk stend dei der i dag; for alle ting er dine tenarar.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Dersom ikkje di lov hadde vore mi lyst, so hadde eg forgjengest i mi djupe naud.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
I all æva skal eg ikkje gløyma dine fyresegner, for ved deim hev du halde meg i live.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Din er eg, frels meg! for dine fyresegner hev eg spurt etter.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
På meg hev dei ugudlege venta og vil tyna meg; på dine vitnemål agtar eg.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
På alt det fullkomne hev eg set ein ende; men dine bodord rekk ovleg vidt.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Kor eg hev lovi di kjær! Heile dagen er ho i min tanke.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Dine bodord gjer meg visare enn mine fiendar, for æveleg eig eg deim.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Eg hev vorte klokare enn alle mine lærarar, for eg grundar på dine vitnemål.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Eg er vitugare enn dei gamle, for dine fyresegner hev eg teke vare på.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Frå kvar vond stig hev eg halde mine føter burte, so eg kunde halda ditt ord.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Frå dine lover hev eg ikkje vike, for du hev lært meg upp.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Kor søt din tale er for gomen min, betre enn honning for munnen min.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Av dine fyresegner fær eg vit, difor hatar eg kvar lygnestig.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Ditt ord er ei lykt for min fot og eit ljos for min stig.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Eg hev svore og hev halde det, å taka vare på dine rettferdslover.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Eg er ovleg nedbøygd; Herre, haldt meg i live etter ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Lat min munns offer tekkjast deg, Herre, og lær meg dine rettar!
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Eg gjeng alltid med livet i neven, men di lov hev eg ikkje gløymt.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Dei ugudlege hev lagt snara for meg; men frå dine fyresegner hev eg ikkje villa meg burt.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Til æveleg eiga hev eg fenge dine vitnemål, for dei er mi hjartans gleda.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Eg hev bøygt mitt hjarta til å gjera etter dine fyreskrifter, æveleg og til endes.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Dei tvihuga hatar eg, men di lov elskar eg.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Du er mi livd og min skjold, og på ditt ord ventar eg.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Vik frå meg, de som gjer vondt, at eg kann halda min Guds bodord!
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Haldt meg uppe etter ditt ord, so eg kann liva, og lat meg ikkje verta til skammar med mi von!
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Haldt meg uppe, so eg kann verta frelst! So vil eg alltid sjå med lyst på dine fyreskrifter.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Du agtar for inkje alle deim som fer vilt frå dine fyreskrifter; for deira svik er fåfengd.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Som slagg kastar du burt alle ugudlege på jordi; difor elskar eg dine vitnemål.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Eg rys i holdet av rædsla for deg, og for dine domar ottast eg.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Eg hev gjort rett og rettferd, du vil ikkje gjeva meg yver til deim som trykkjer meg.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Gakk i borg for tenaren din, so det må ganga honom vel! lat ikkje dei ovmodige trykkja meg!
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Augo mine naudstundar etter di frelsa og etter ditt rettferdsord.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Gjer med din tenar etter di miskunn og lær meg dine fyreskrifter!
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Eg er din tenar; gjev meg vit, so eg kann kjenna dine vitnemål!
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Det er tid for Herren til å gripa inn, dei hev brote di lov.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Difor elskar eg dine bodord meir enn gull, ja, meir enn fint gull.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Difor held eg alle fyresegner um alle ting for rette; eg hatar kvar lygnestig.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Underfulle er dine vitnemål, difor tek mi sjæl vare på deim.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Når ordi dine opnar seg, gjev dei ljos, og dei gjer dei einfalde kloke.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Eg let munnen upp og sukka av lengting; for etter dine bodord stunda eg.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Vend deg til meg og ver meg nådig, som rett er mot deim som elskar ditt namn!
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Gjer mine stig faste ved ditt ord, og lat ingen urett råda yver meg!
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Løys du meg ut or menneskjevald! So vil eg halda dine fyresegner.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Lat di åsyn lysa på din tenar, og lær meg dine fyreskrifter!
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Vatsbekkjer renn or augo mine, av di folk ikkje held di lov.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Rettferdig er du, Herre, og rette er dine domar.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Du hev fyreskrive dine vitnemål i rettferd og i stor truskap.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Min brennhug hev tært meg upp, av di mine motstandarar hev gløymt dine ord.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Ditt ord er vel reinsa, og din tenar elskar det.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Liten er eg og vanvyrd; dine fyresegner hev eg ikkje gløymt.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Di rettferd er ei æveleg rettferd, og di lov er sanning.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Naud og trengsla fann meg; dine bodord er mi lyst.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Rettferdige er dine vitnemål til æveleg tid; gjev meg skyn, so eg kann liva!
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Eg ropar av alt mitt hjarta, svara meg, Herre! Dine fyreskrifter vil eg taka vare på.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Eg ropar til deg, frels meg! so vil eg halda dine vitnemål.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Tidleg i dagningi var eg uppe og ropa um hjelp; eg venta på ditt ord.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Mine augo var uppe fyre nattevakterne, so eg kunde grunda på ditt ord.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Høyr mi røyst etter di miskunn, Herre, haldt meg i live etter dine domar!
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Dei er nær som renner etter ugjerning; frå di lov er dei langt burte.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Du er nær, Herre, og alle dine bodord er sanning.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Longe sidan veit eg av dine vitnemål, at du hev grunnfest deim i all æva.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Sjå til mi djupe naud og fria meg ut! For di lov hev eg ikkje gløymt.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Før mi sak, og løys meg ut, haldt meg i live etter ditt ord!
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Frelsa er langt frå dei ugudlege, for dine fyreskrifter spør dei ikkje etter.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Di miskunn er stor, Herre; haldt meg i live etter dine domar!
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Mange er dei som forfylgjer meg og stend meg imot; frå dine vitnemål hev eg ikkje vike.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Eg såg dei utrue og fekk uhug, av di dei ikkje heldt ditt ord.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Sjå at eg hev elska dine fyresegner! Herre, haldt meg i live etter di miskunn!
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Summen av ditt ord er sanning, og æveleg stend all di rettferds lov.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Hovdingar forfylgde meg utan orsak, men mitt hjarta ottast dine ord.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Eg gled meg yver ditt ord, som når ein finn mykje herfang.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Lygn hev eg hata og havt stygg til; di lov hev eg elska.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Sju gonger um dagen hev eg lova deg for dine rettferdige domar.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Mykje fred hev dei som elskar di lov, og ingen støyt fær deim til fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Eg hev venta på di frelsa, Herre, og dine bodord hev eg halde.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Mi sjæl hev halde dine vitnemål, og eg elska deim mykje.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Eg hev halde dine fyresegner og dine vitnemål, for alle mine vegar er for di åsyn.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Lat mitt klagerop koma fram for di åsyn, Herre! Gjev meg skyn etter ditt ord.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Lat mi bøn koma for di åsyn! Frels meg etter ditt ord!
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Mine lippor skal fløda yver av lovsong, for du lærer meg dine fyreskrifter;
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Mi tunga skal syngja um ditt ord; for alle dine bodord er rettferd.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Lat di hand vera meg til hjelp! for dine fyresegner hev eg valt ut.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Eg lengtar etter di frelsa, Herre, og di lov er mi lyst.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Lat mi sjæl leva og lova deg, og lat dine domar hjelpa meg!
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
Eg hev fare vilt; leita upp din tenar som ein burtkomen sau! for dine bodord hev eg ikkje gløymt.
