Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
| אַשְׁרֵי תְמִֽימֵי־דָרֶךְ הַהֹלְכִים בְּתוֹרַת יְהֹוָֽה׃ |
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
| אַשְׁרֵי נֹצְרֵי עֵדֹתָיו בְּכׇל־לֵב יִדְרְשֽׁוּהוּ׃ |
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
| אַף לֹא־פָעֲלוּ עַוְלָה בִּדְרָכָיו הָלָֽכוּ׃ |
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
| אַתָּה צִוִּיתָה פִקֻּדֶיךָ לִשְׁמֹר מְאֹֽד׃ |
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
| אַחֲלַי יִכֹּנוּ דְרָכָי לִשְׁמֹר חֻקֶּֽיךָ׃ |
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
| אָז לֹא־אֵבוֹשׁ בְּהַבִּיטִי אֶל־כׇּל־מִצְוֺתֶֽיךָ׃ |
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
| אוֹדְךָ בְּיֹשֶׁר לֵבָב בְּלׇמְדִי מִשְׁפְּטֵי צִדְקֶֽךָ׃ |
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
| אֶת־חֻקֶּיךָ אֶשְׁמֹר אַֽל־תַּעַזְבֵנִי עַד־מְאֹֽד׃ |
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
| בַּמֶּה יְזַכֶּה־נַּעַר אֶת־אׇרְחוֹ לִשְׁמֹר כִּדְבָרֶֽךָ׃ |
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
| בְּכׇל־לִבִּי דְרַשְׁתִּיךָ אַל־תַּשְׁגֵּנִי מִמִּצְוֺתֶֽיךָ׃ |
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
| בְּלִבִּי צָפַנְתִּי אִמְרָתֶךָ לְמַעַן לֹא אֶחֱטָא־לָֽךְ׃ |
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
| בָּרוּךְ אַתָּה יְהֹוָה לַמְּדֵנִי חֻקֶּֽיךָ׃ |
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
| בִּשְׂפָתַי סִפַּרְתִּי כֹּל מִשְׁפְּטֵי־פִֽיךָ׃ |
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
| בְּדֶרֶךְ עֵדְוֺתֶיךָ שַּׂשְׂתִּי כְּעַל כׇּל־הֽוֹן׃ |
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
| בְּפִקּוּדֶיךָ אָשִׂיחָה וְאַבִּיטָה אֹֽרְחֹתֶֽיךָ׃ |
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
| בְּחֻקֹּתֶיךָ אֶֽשְׁתַּעֲשָׁע לֹא אֶשְׁכַּח דְּבָרֶֽךָ׃ |
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
| גְּמֹל עַל־עַבְדְּךָ אֶחְיֶה וְאֶשְׁמְרָה דְבָרֶֽךָ׃ |
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
| גַּל־עֵינַי וְאַבִּיטָה נִפְלָאוֹת מִתּוֹרָתֶֽךָ׃ |
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
| גֵּר אָנֹכִי בָאָרֶץ אַל־תַּסְתֵּר מִמֶּנִּי מִצְוֺתֶֽיךָ׃ |
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
| גָּרְסָה נַפְשִׁי לְתַאֲבָה אֶֽל־מִשְׁפָּטֶיךָ בְכׇל־עֵֽת׃ |
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
| גָּעַרְתָּ זֵדִים אֲרוּרִים הַשֹּׁגִים מִמִּצְוֺתֶֽיךָ׃ |
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
| גַּל מֵעָלַי חֶרְפָּה וָבוּז כִּי עֵדֹתֶיךָ נָצָֽרְתִּי׃ |
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
| גַּם יָשְׁבוּ שָׂרִים בִּי נִדְבָּרוּ עַבְדְּךָ יָשִׂיחַ בְּחֻקֶּֽיךָ׃ |
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
| גַּֽם־עֵדֹתֶיךָ שַׁעֲשֻׁעָי אַנְשֵׁי עֲצָתִֽי׃ |
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
| דָּבְקָה לֶעָפָר נַפְשִׁי חַיֵּנִי כִּדְבָרֶֽךָ׃ |
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
| דְּרָכַי סִפַּרְתִּי וַֽתַּעֲנֵנִי לַמְּדֵנִי חֻקֶּֽיךָ׃ |
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
| דֶּרֶךְ־פִּקּוּדֶיךָ הֲבִינֵנִי וְאָשִׂיחָה בְּנִפְלְאוֹתֶֽיךָ׃ |
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
| דָּלְפָה נַפְשִׁי מִתּוּגָה קַיְּמֵנִי כִּדְבָרֶֽךָ׃ |
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
| דֶּֽרֶךְ־שֶׁקֶר הָסֵר מִמֶּנִּי וְֽתוֹרָתְךָ חׇנֵּֽנִי׃ |
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
| דֶּֽרֶךְ־אֱמוּנָה בָחָרְתִּי מִשְׁפָּטֶיךָ שִׁוִּֽיתִי׃ |
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
| דָּבַקְתִּי בְעֵדְוֺתֶיךָ יְהֹוָה אַל־תְּבִישֵֽׁנִי׃ |
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
| דֶּֽרֶךְ־מִצְוֺתֶיךָ אָרוּץ כִּי תַרְחִיב לִבִּֽי׃ |
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
| הוֹרֵנִי יְהֹוָה דֶּרֶךְ חֻקֶּיךָ וְאֶצְּרֶנָּה עֵֽקֶב׃ |
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
| הֲבִינֵנִי וְאֶצְּרָה תוֹרָתֶךָ וְאֶשְׁמְרֶנָּה בְכׇל־לֵֽב׃ |
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
| הַדְרִיכֵנִי בִּנְתִיב מִצְוֺתֶיךָ כִּי־בוֹ חָפָֽצְתִּי׃ |
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
| הַט־לִבִּי אֶל־עֵדְוֺתֶיךָ וְאַל אֶל־בָּֽצַע׃ |
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
| הַעֲבֵר עֵינַי מֵרְאוֹת שָׁוְא בִּדְרָכֶךָ חַיֵּֽנִי׃ |
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
| הָקֵם לְעַבְדְּךָ אִמְרָתֶךָ אֲשֶׁר לְיִרְאָתֶֽךָ׃ |
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
| הַעֲבֵר חֶרְפָּתִי אֲשֶׁר יָגֹרְתִּי כִּי מִשְׁפָּטֶיךָ טוֹבִֽים׃ |
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
| הִנֵּה תָּאַבְתִּי לְפִקֻּדֶיךָ בְּצִדְקָתְךָ חַיֵּֽנִי׃ |
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
| וִיבֹאֻנִי חֲסָדֶךָ יְהֹוָה תְּשׁוּעָתְךָ כְּאִמְרָתֶֽךָ׃ |
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
| וְאֶעֱנֶה חֹרְפִי דָבָר כִּֽי־בָטַחְתִּי בִּדְבָרֶֽךָ׃ |
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
| וְֽאַל־תַּצֵּל מִפִּי דְבַר־אֱמֶת עַד־מְאֹד כִּי לְמִשְׁפָּטֶךָ יִחָֽלְתִּי׃ |
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
| וְאֶשְׁמְרָה תוֹרָתְךָ תָמִיד לְעוֹלָם וָעֶֽד׃ |
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
| וְאֶתְהַלְּכָה בָרְחָבָה כִּי פִקֻּדֶיךָ דָרָֽשְׁתִּי׃ |
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
| וַאֲדַבְּרָה בְעֵדֹתֶיךָ נֶגֶד מְלָכִים וְלֹא אֵבֽוֹשׁ׃ |
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
| וְאֶשְׁתַּעֲשַׁע בְּמִצְוֺתֶיךָ אֲשֶׁר אָהָֽבְתִּי׃ |
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
| וְאֶשָּֽׂא־כַפַּי אֶֽל־מִצְוֺתֶיךָ אֲשֶׁר אָהָבְתִּי וְאָשִׂיחָה בְחֻקֶּֽיךָ׃ |
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
| זְכֹר־דָּבָר לְעַבְדֶּךָ עַל אֲשֶׁר יִֽחַלְתָּֽנִי׃ |
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
| זֹאת נֶחָמָתִי בְעׇנְיִי כִּי אִמְרָתְךָ חִיָּֽתְנִי׃ |
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
| זֵדִים הֱלִיצֻנִי עַד־מְאֹד מִתּוֹרָתְךָ לֹא נָטִֽיתִי׃ |
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
| זָכַרְתִּי מִשְׁפָּטֶיךָ מֵעוֹלָם ׀ יְהֹוָה וָאֶתְנֶחָֽם׃ |
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
| זַלְעָפָה אֲחָזַתְנִי מֵרְשָׁעִים עֹזְבֵי תּֽוֹרָתֶֽךָ׃ |
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
| זְמִרוֹת הָיוּ־לִי חֻקֶּיךָ בְּבֵית מְגוּרָֽי׃ |
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
| זָכַרְתִּי בַלַּיְלָה שִׁמְךָ יְהֹוָה וָאֶשְׁמְרָה תּֽוֹרָתֶֽךָ׃ |
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
| זֹאת הָיְתָה־לִּי כִּי פִקֻּדֶיךָ נָצָֽרְתִּי׃ |
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
| חֶלְקִי יְהֹוָה אָמַרְתִּי לִשְׁמֹר דְּבָרֶֽיךָ׃ |
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
| חִלִּיתִי פָנֶיךָ בְכׇל־לֵב חׇנֵּנִי כְּאִמְרָתֶֽךָ׃ |
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
| חִשַּׁבְתִּי דְרָכָי וָאָשִׁיבָה רַגְלַי אֶל־עֵדֹתֶֽיךָ׃ |
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
| חַשְׁתִּי וְלֹא הִתְמַהְמָהְתִּי לִשְׁמֹר מִצְוֺתֶֽיךָ׃ |
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
| חֶבְלֵי רְשָׁעִים עִוְּדֻנִי תּוֹרָתְךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
| חֲצֽוֹת־לַיְלָה אָקוּם לְהוֹדוֹת לָךְ עַל מִשְׁפְּטֵי צִדְקֶֽךָ׃ |
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
| חָבֵר אָנִי לְכׇל־אֲשֶׁר יְרֵאוּךָ וּלְשֹׁמְרֵי פִּקּוּדֶֽיךָ׃ |
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
| חַסְדְּךָ יְהֹוָה מָלְאָה הָאָרֶץ חֻקֶּיךָ לַמְּדֵֽנִי׃ |
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
| טוֹב עָשִׂיתָ עִֽם־עַבְדְּךָ יְהֹוָה כִּדְבָרֶֽךָ׃ |
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
| טוּב טַעַם וָדַעַת לַמְּדֵנִי כִּי בְמִצְוֺתֶיךָ הֶאֱמָֽנְתִּי׃ |
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
| טֶרֶם אֶעֱנֶה אֲנִי שֹׁגֵג וְעַתָּה אִמְרָתְךָ שָׁמָֽרְתִּי׃ |
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
| טוֹב־אַתָּה וּמֵטִיב לַמְּדֵנִי חֻקֶּֽיךָ׃ |
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
| טָפְלוּ עָלַי שֶׁקֶר זֵדִים אֲנִי בְּכׇל־לֵב ׀ אֶצֹּר פִּקּוּדֶֽיךָ׃ |
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
| טָפַשׁ כַּחֵלֶב לִבָּם אֲנִי תּוֹרָתְךָ שִׁעֲשָֽׁעְתִּי׃ |
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
| טֽוֹב־לִי כִֽי־עֻנֵּיתִי לְמַעַן אֶלְמַד חֻקֶּֽיךָ׃ |
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
| טֽוֹב־לִי תוֹרַת־פִּיךָ מֵאַלְפֵי זָהָב וָכָֽסֶף׃ |
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
| יָדֶיךָ עָשׂוּנִי וַֽיְכוֹנְנוּנִי הֲבִינֵנִי וְאֶלְמְדָה מִצְוֺתֶֽיךָ׃ |
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
| יְרֵאֶיךָ יִרְאוּנִי וְיִשְׂמָחוּ כִּי לִדְבָרְךָ יִחָֽלְתִּי׃ |
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
| יָדַעְתִּי יְהֹוָה כִּי־צֶדֶק מִשְׁפָּטֶיךָ וֶאֱמוּנָה עִנִּיתָֽנִי׃ |
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
| יְהִי־נָא חַסְדְּךָ לְנַחֲמֵנִי כְּאִמְרָתְךָ לְעַבְדֶּֽךָ׃ |
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
| יְבֹאוּנִי רַחֲמֶיךָ וְאֶחְיֶה כִּי־תוֹרָתְךָ שַׁעֲשֻׁעָֽי׃ |
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
| יֵבֹשׁוּ זֵדִים כִּי־שֶׁקֶר עִוְּתוּנִי אֲנִי אָשִׂיחַ בְּפִקּוּדֶֽיךָ׃ |
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
| יָשׁוּבוּ לִי יְרֵאֶיךָ (וידעו) [וְיֹדְעֵי] עֵדֹתֶֽיךָ׃ |
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
| יְהִי־לִבִּי תָמִים בְּחֻקֶּיךָ לְמַעַן לֹא אֵבֽוֹשׁ׃ |
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
| כָּלְתָה לִתְשׁוּעָתְךָ נַפְשִׁי לִדְבָרְךָ יִחָֽלְתִּי׃ |
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
| כָּלוּ עֵינַי לְאִמְרָתֶךָ לֵאמֹר מָתַי תְּֽנַחֲמֵֽנִי׃ |
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
| כִּֽי־הָיִיתִי כְּנֹאד בְּקִיטוֹר חֻקֶּיךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
| כַּמָּה יְמֵֽי־עַבְדֶּךָ מָתַי תַּעֲשֶׂה בְרֹדְפַי מִשְׁפָּֽט׃ |
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
| כָּרוּ־לִי זֵדִים שִׁיחוֹת אֲשֶׁר לֹא כְתוֹרָתֶֽךָ׃ |
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
| כׇּל־מִצְוֺתֶיךָ אֱמוּנָה שֶׁקֶר רְדָפוּנִי עׇזְרֵֽנִי׃ |
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
| כִּמְעַט כִּלּוּנִי בָאָרֶץ וַאֲנִי לֹא־עָזַבְתִּי פִקֻּדֶֽיךָ׃ |
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
| כְּחַסְדְּךָ חַיֵּנִי וְאֶשְׁמְרָה עֵדוּת פִּֽיךָ׃ |
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
| לְעוֹלָם יְהֹוָה דְּבָרְךָ נִצָּב בַּשָּׁמָֽיִם׃ |
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
| לְדֹר וָדֹר אֱמוּנָתֶךָ כּוֹנַנְתָּֽ אֶרֶץ וַֽתַּעֲמֹֽד׃ |
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
| לְֽמִשְׁפָּטֶיךָ עָמְדוּ הַיּוֹם כִּי הַכֹּל עֲבָדֶֽיךָ׃ |
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
| לוּלֵי תוֹרָתְךָ שַׁעֲשֻׁעָי אָז אָבַדְתִּי בְעׇנְיִֽי׃ |
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
| לְעוֹלָם לֹא־אֶשְׁכַּח פִּקּוּדֶיךָ כִּי בָם חִיִּיתָֽנִי׃ |
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
| לְֽךָ־אֲנִי הוֹשִׁיעֵנִי כִּי פִקּוּדֶיךָ דָרָֽשְׁתִּי׃ |
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
| לִי קִוּוּ רְשָׁעִים לְאַבְּדֵנִי עֵדֹתֶיךָ אֶתְבּוֹנָֽן׃ |
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
| לְֽכׇל־תִּכְלָה רָאִיתִי קֵץ רְחָבָה מִצְוָתְךָ מְאֹֽד׃ |
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
| מָה־אָהַבְתִּי תוֹרָתֶךָ כׇּל־הַיּוֹם הִיא שִׂיחָתִֽי׃ |
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
| מֵֽאֹיְבַי תְּחַכְּמֵנִי מִצְוֺתֶךָ כִּי לְעוֹלָם הִיא־לִֽי׃ |
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
| מִכׇּל־מְלַמְּדַי הִשְׂכַּלְתִּי כִּי עֵדְוֺתֶיךָ שִׂיחָה לִֽי׃ |
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
| מִזְּקֵנִים אֶתְבּוֹנָן כִּי פִקּוּדֶיךָ נָצָֽרְתִּי׃ |
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
| מִכׇּל־אֹרַח רָע כָּלִאתִי רַגְלָי לְמַעַן אֶשְׁמֹר דְּבָרֶֽךָ׃ |
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
| מִמִּשְׁפָּטֶיךָ לֹא־סָרְתִּי כִּי־אַתָּה הוֹרֵתָֽנִי׃ |
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
| מַה־נִּמְלְצוּ לְחִכִּי אִמְרָתֶךָ מִדְּבַשׁ לְפִֽי׃ |
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
| מִפִּקּוּדֶיךָ אֶתְבּוֹנָן עַל־כֵּן שָׂנֵאתִי ׀ כׇּל־אֹרַח שָֽׁקֶר׃ |
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
| נֵר־לְרַגְלִי דְבָרֶךָ וְאוֹר לִנְתִיבָתִֽי׃ |
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
| נִשְׁבַּעְתִּי וָאֲקַיֵּמָה לִשְׁמֹר מִשְׁפְּטֵי צִדְקֶֽךָ׃ |
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
| נַעֲנֵיתִי עַד־מְאֹד יְהֹוָה חַיֵּנִי כִדְבָרֶֽךָ׃ |
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
| נִדְבוֹת פִּי רְצֵה־נָא יְהֹוָה וּֽמִשְׁפָּטֶיךָ לַמְּדֵֽנִי׃ |
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
| נַפְשִׁי בְכַפִּי תָמִיד וְתוֹרָתְךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
| נָתְנוּ רְשָׁעִים פַּח לִי וּמִפִּקּוּדֶיךָ לֹא תָעִֽיתִי׃ |
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
| נָחַלְתִּי עֵדְוֺתֶיךָ לְעוֹלָם כִּֽי־שְׂשׂוֹן לִבִּי הֵֽמָּה׃ |
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
| נָטִיתִי לִבִּי לַעֲשׂוֹת חֻקֶּיךָ לְעוֹלָם עֵֽקֶב׃ |
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
| סֵעֲפִים שָׂנֵאתִי וְֽתוֹרָתְךָ אָהָֽבְתִּי׃ |
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
| סִתְרִי וּמָגִנִּי אָתָּה לִדְבָרְךָ יִחָֽלְתִּי׃ |
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
| סוּרוּ־מִמֶּנִּי מְרֵעִים וְאֶצְּרָה מִצְוֺת אֱלֹהָֽי׃ |
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
| סׇמְכֵנִי כְאִמְרָתְךָ וְאֶחְיֶה וְאַל־תְּבִישֵׁנִי מִשִּׂבְרִֽי׃ |
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
| סְעָדֵנִי וְאִוָּשֵׁעָה וְאֶשְׁעָה בְחֻקֶּיךָ תָמִֽיד׃ |
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
| סָלִיתָ כׇּל־שׁוֹגִים מֵחֻקֶּיךָ כִּי־שֶׁקֶר תַּרְמִיתָֽם׃ |
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
| סִגִים הִשְׁבַּתָּ כׇל־רִשְׁעֵי־אָרֶץ לָכֵן אָהַבְתִּי עֵדֹתֶֽיךָ׃ |
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
| סָמַר מִפַּחְדְּךָ בְשָׂרִי וּֽמִמִּשְׁפָּטֶיךָ יָרֵֽאתִי׃ |
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
| עָשִׂיתִי מִשְׁפָּט וָצֶדֶק בַּל־תַּנִּיחֵנִי לְעֹשְׁקָֽי׃ |
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
| עֲרֹב עַבְדְּךָ לְטוֹב אַֽל־יַעַשְׁקֻנִי זֵדִֽים׃ |
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
| עֵינַי כָּלוּ לִישׁוּעָתֶךָ וּלְאִמְרַת צִדְקֶֽךָ׃ |
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
| עֲשֵׂה עִם־עַבְדְּךָ כְחַסְדֶּךָ וְחֻקֶּיךָ לַמְּדֵֽנִי׃ |
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
| עַבְדְּךָ־אָנִי הֲבִינֵנִי וְאֵדְעָה עֵֽדֹתֶֽיךָ׃ |
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
| עֵת לַעֲשׂוֹת לַיהֹוָה הֵפֵרוּ תּוֹרָתֶֽךָ׃ |
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
| עַל־כֵּן אָהַבְתִּי מִצְוֺתֶיךָ מִזָּהָב וּמִפָּֽז׃ |
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
| עַל־כֵּן ׀ כׇּל־פִּקּוּדֵי כֹל יִשָּׁרְתִּי כׇּל־אֹרַח שֶׁקֶר שָׂנֵֽאתִי׃ |
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
| פְּלָאוֹת עֵדְוֺתֶיךָ עַל־כֵּן נְצָרָתַם נַפְשִֽׁי׃ |
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
| פֵּתַח דְּבָרֶיךָ יָאִיר מֵבִין פְּתָיִֽים׃ |
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
| פִּֽי־פָעַרְתִּי וָאֶשְׁאָפָה כִּי לְמִצְוֺתֶיךָ יָאָֽבְתִּי׃ |
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
| פְּנֵה־אֵלַי וְחׇנֵּנִי כְּמִשְׁפָּט לְאֹהֲבֵי שְׁמֶֽךָ׃ |
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
| פְּעָמַי הָכֵן בְּאִמְרָתֶךָ וְֽאַל־תַּשְׁלֶט־בִּי כׇל־אָֽוֶן׃ |
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
| פְּדֵנִי מֵעֹשֶׁק אָדָם וְאֶשְׁמְרָה פִּקּוּדֶֽיךָ׃ |
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
| פָּנֶיךָ הָאֵר בְּעַבְדֶּךָ וְלַמְּדֵנִי אֶת־חֻקֶּֽיךָ׃ |
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
| פַּלְגֵי־מַיִם יָרְדוּ עֵינָי עַל לֹא־שָׁמְרוּ תֽוֹרָתֶֽךָ׃ |
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
| צַדִּיק אַתָּה יְהֹוָה וְיָשָׁר מִשְׁפָּטֶֽיךָ׃ |
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
| צִוִּיתָ צֶדֶק עֵדֹתֶיךָ וֶאֱמוּנָה מְאֹֽד׃ |
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
| צִמְּתַתְנִי קִנְאָתִי כִּֽי־שָׁכְחוּ דְבָרֶיךָ צָרָֽי׃ |
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
| צְרוּפָה אִמְרָתְךָ מְאֹד וְֽעַבְדְּךָ אֲהֵבָֽהּ׃ |
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
| צָעִיר אָנֹכִי וְנִבְזֶה פִּקֻּדֶיךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
| צִדְקָתְךָ צֶדֶק לְעוֹלָם וְֽתוֹרָתְךָ אֱמֶֽת׃ |
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
| צַר־וּמָצוֹק מְצָאוּנִי מִצְוֺתֶיךָ שַׁעֲשֻׁעָֽי׃ |
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
| צֶדֶק עֵדְוֺתֶיךָ לְעוֹלָם הֲבִינֵנִי וְאֶחְיֶֽה׃ |
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
| קָרָאתִי בְכׇל־לֵב עֲנֵנִי יְהֹוָה חֻקֶּיךָ אֶצֹּֽרָה׃ |
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
| קְרָאתִיךָ הוֹשִׁיעֵנִי וְאֶשְׁמְרָה עֵדֹתֶֽיךָ׃ |
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
| קִדַּמְתִּי בַנֶּשֶׁף וָאֲשַׁוֵּעָה (לדבריך) [לִדְבָרְךָ] יִחָֽלְתִּי׃ |
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
| קִדְּמוּ עֵינַי אַשְׁמֻרוֹת לָשִׂיחַ בְּאִמְרָתֶֽךָ׃ |
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
| קוֹלִי שִׁמְעָה כְחַסְדֶּךָ יְהֹוָה כְּֽמִשְׁפָּטֶךָ חַיֵּֽנִי׃ |
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
| קָרְבוּ רֹדְפֵי זִמָּה מִתּוֹרָתְךָ רָחָֽקוּ׃ |
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
| קָרוֹב אַתָּה יְהֹוָה וְֽכׇל־מִצְוֺתֶיךָ אֱמֶֽת׃ |
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
| קֶדֶם יָדַעְתִּי מֵעֵדֹתֶיךָ כִּי לְעוֹלָם יְסַדְתָּֽם׃ |
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
| רְאֵה־עׇנְיִי וְחַלְּצֵנִי כִּי־תוֹרָתְךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
| רִיבָה רִיבִי וּגְאָלֵנִי לְאִמְרָתְךָ חַיֵּֽנִי׃ |
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
| רָחוֹק מֵרְשָׁעִים יְשׁוּעָה כִּי־חֻקֶּיךָ לֹא דָרָֽשׁוּ׃ |
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
| רַחֲמֶיךָ רַבִּים ׀ יְהֹוָה כְּֽמִשְׁפָּטֶיךָ חַיֵּֽנִי׃ |
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
| רַבִּים רֹדְפַי וְצָרָי מֵעֵדְוֺתֶיךָ לֹא נָטִֽיתִי׃ |
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
| רָאִיתִי בֹגְדִים וָאֶתְקוֹטָטָה אֲשֶׁר אִמְרָתְךָ לֹא שָׁמָֽרוּ׃ |
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
| רְאֵה כִּי־פִקּוּדֶיךָ אָהָבְתִּי יְהֹוָה כְּֽחַסְדְּךָ חַיֵּֽנִי׃ |
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
| רֹאשׁ־דְּבָרְךָ אֱמֶת וּלְעוֹלָם כׇּל־מִשְׁפַּט צִדְקֶֽךָ׃ |
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
| שָׂרִים רְדָפוּנִי חִנָּם (ומדבריך) [וּמִדְּבָרְךָ] פָּחַד לִבִּֽי׃ |
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
| שָׂשׂ אָנֹכִי עַל־אִמְרָתֶךָ כְּמוֹצֵא שָׁלָל רָֽב׃ |
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
| שֶׁקֶר שָׂנֵאתִי וַאֲתַעֵבָה תּוֹרָתְךָ אָהָֽבְתִּי׃ |
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
| שֶׁבַע בַּיּוֹם הִלַּלְתִּיךָ עַל מִשְׁפְּטֵי צִדְקֶֽךָ׃ |
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
| שָׁלוֹם רָב לְאֹהֲבֵי תוֹרָתֶךָ וְאֵֽין־לָמוֹ מִכְשֽׁוֹל׃ |
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
| שִׂבַּרְתִּי לִישׁוּעָתְךָ יְהֹוָה וּֽמִצְוֺתֶיךָ עָשִֽׂיתִי׃ |
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
| שָֽׁמְרָה נַפְשִׁי עֵדֹתֶיךָ וָאֹהֲבֵם מְאֹֽד׃ |
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
| שָׁמַרְתִּי פִקּוּדֶיךָ וְעֵדֹתֶיךָ כִּי כׇל־דְּרָכַי נֶגְדֶּֽךָ׃ |
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
| תִּקְרַב רִנָּתִי לְפָנֶיךָ יְהֹוָה כִּדְבָרְךָ הֲבִינֵֽנִי׃ |
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
| תָּבוֹא תְחִנָּתִי לְפָנֶיךָ כְּאִמְרָתְךָ הַצִּילֵֽנִי׃ |
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
| תַּבַּעְנָה שְׂפָתַי תְּהִלָּה כִּי תְלַמְּדֵנִי חֻקֶּֽיךָ׃ |
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
| תַּעַן לְשׁוֹנִי אִמְרָתֶךָ כִּי כׇל־מִצְוֺתֶיךָ צֶּֽדֶק׃ |
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
| תְּהִי־יָדְךָ לְעׇזְרֵנִי כִּי פִקּוּדֶיךָ בָחָֽרְתִּי׃ |
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
| תָּאַבְתִּי לִישׁוּעָתְךָ יְהֹוָה וְתוֹרָתְךָ שַׁעֲשֻׁעָֽי׃ |
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
| תְּֽחִי־נַפְשִׁי וּֽתְהַלְלֶךָּ וּֽמִשְׁפָּטֶךָ יַעְזְרֻֽנִי׃ |
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
| תָּעִיתִי כְּשֶׂה אֹבֵד בַּקֵּשׁ עַבְדֶּךָ כִּי מִצְוֺתֶיךָ לֹא שָׁכָֽחְתִּי׃ |
