Psaltaren 116
1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
ʻOku ou ʻofa kia Sihova, koeʻuhi kuo ne ongoʻi hoku leʻo mo ʻeku lotu tāumaʻu.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Koeʻuhi kuo ne fakatokangaʻi hono fofonga kiate au, ko ia te u ui ai ki heʻene ʻafio ʻi hoku ngaahi ʻaho.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Naʻe kāpui au ʻe he ngaahi mamahi ʻoe mate, pea naʻe puke au ʻe he ngaahi mamahi ʻo heli: naʻaku ʻilo ai ʻae tuʻutāmaki mo e mamahi. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
Pea naʻaku toki ui ki he huafa ʻo Sihova; “ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke fakamoʻui hoku laumālie.”
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
ʻOku manavaʻofa ʻa Sihova, mo māʻoniʻoni; ʻio, ʻoku ʻaloʻofa ʻa hotau ʻOtua.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
ʻOku fakamoʻui ʻe he ʻOtua ʻae taʻekākā: naʻaku vaivai pea naʻa ne tokoniʻi au.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
ʻE hoku laumālie, ke ke foki ki ho mālōlōʻanga; he kuo lahi ʻae foaki ʻa Sihova kiate koe.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
He kuo ke fakamoʻui hoku laumālie mei he mate, mo hoku mata mei he loʻimata, mo hoku vaʻe ke ʻoua naʻa hinga.
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
Te u ʻeveʻeva, ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻi he fonua ʻoe moʻui.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Naʻaku tui, ko ia kuo u lea ai: “Naʻaku mahaki lahi:”
11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
Naʻaku pehē ʻi heʻeku toʻotoʻo, “ʻOku loi ʻae kakai kotoa pē.”
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Ko e hā te u ʻatu kia Sihova koeʻuhi ko ʻene ngaahi meʻaʻofa kotoa pē kiate au?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Te u toʻo ʻae ipu ʻoe fakamoʻui, pea te u ui ki he huafa ʻo Sihova.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Te u fai ni ʻeku ngaahi fuakava kia Sihova ʻi he ʻao ʻo hono kakai kotoa pē.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
ʻOku mahuʻinga ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻae pekia ʻo ʻene kakai māʻoniʻoni.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
ʻE Sihova, ko e moʻoni ko hoʻo tamaioʻeiki au; ko hoʻo tamaioʻeiki au, mo e tama ʻa hoʻo kaunanga: kuo ke vete hoku ngaahi haʻi.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
Te u ʻatu kiate koe ʻae feilaulau ʻoe fakafetaʻi, pea ui ki he huafa ʻo Sihova.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Te u fai ni ʻeku ngaahi fuakava kia Sihova ʻi he ʻao ʻo hono kakai kotoa pē,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
ʻI he ngaahi lotoʻā ʻoe fale ʻo Sihova, ʻi he lotolotonga ʻoʻou, ʻE Selūsalema. Mou fakamālō kia Sihova.
