< Psaltaren 116 >

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Weil auf mein Rufen hört der Herr, hab ich die Stunden meiner Andacht lieb;
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
er neigt sein Ohr zu mir, sooft ich rufe.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Umfangen mich des Todes Bande, und überkommt mich Höllenangst, und komme ich in Not und Jammer, (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
dann rufe ich des Herren Namen an; "Ach, rette, Herr, mein Leben!"
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Der Herr ist gnädig und ist mild; erbarmungsvoll ist unser Gott.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
Einfältige beschützt der Herr; bin ich unwürdig schon, so hilft er dennoch mir.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Zu deiner Ruhestätte, meine Seele, wende dich! Der Herr tut dir ja Gutes unverdient.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Du wahrst mein Leben vor dem Tode, mein Auge vor den Tränen und meine Füße vor dem Straucheln.
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
So kann ich wandeln vor dem Herrn im Lande der Lebendigen.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Ich kann's bestätigen, was ich jetzt sage: Ich war so tief gebeugt.
11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
Ich sprach in meiner Angst: "Die Menschenkinder trügen all."
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Wie kann ich jetzt dem Herrn vergelten all das, was er an mir getan?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Des Heiles Kelch ergreife ich; des Herren Ruhm verkünde ich. -
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Was ich dem Herrn gelobt, das löse ich jetzt ein vor seinem ganzen Volke.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Bedeutungsvoll ist in des Herren Augen, wenn's um das Sterben seiner Frommen geht. -
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
Ach, Herr, ich bin Dein Knecht; ich bin Dein Knecht, von Deiner Magd geboren. Wenn Du jetzt meine Bande lösest,
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
dann bringe ich Dir Dankesopfer dar und künde so des Herren Ruhm. -
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Was ich dem Herrn gelobt, das löse ich jetzt ein vor seinem ganzen Volke,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
im Haus des Herrn in seinen Höfen, Jerusalem, in deiner Mitte. Alleluja!

< Psaltaren 116 >