< Psaltaren 116 >

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Halleluja! Ik heb Jahweh lief, Want Hij hoort naar mijn smeken!
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Hij luisterde naar mij, toen ik riep
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
En de strikken des doods mij omknelden; Toen doodsangst mij kwelde, Nood en jammer mij troffen. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
Ik riep de Naam van Jahweh aan: "Ach, Jahweh, spaar toch mijn leven!"
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
En Jahweh was genadig en trouw, Onze God vol ontferming:
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
Jahweh waakt over de zwakken; Ik was uitgeput, maar Jahweh heeft mij gered!
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Wees dan gelaten, mijn ziel; Want Jahweh blijft voor u zorgen:
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Hij heeft mij gered van de dood, Mijn ogen van tranen, mijn voeten van stoten;
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
Nog mag ik voor Jahweh’s aanschijn wandelen In de landen der levenden!
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Ik blijf dus vertrouwen, al roep ik ook uit: "Ik ben diep ongelukkig!"
11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
Al zou ik in mijn ellende ook zeggen: "Er is geen mens te vertrouwen!"
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Hoe zal ik Jahweh kunnen vergelden Al het goede, dat Hij mij deed?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
De kelk der redding hef ik omhoog, En roep de Naam van Jahweh aan;
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Ik zal mijn gelofte aan Jahweh volbrengen Ten overstaan van heel het volk:
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Want te duur was in de ogen van Jahweh De dood zijner vromen.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
Ach Jahweh, ik ben maar uw knecht, de zoon van uw dienstmaagd, Toch hebt Gij mijn boeien verbroken:
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
Ik breng U dan een offer van dank, En roep de Naam van Jahweh aan,
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
In de voorhoven van Jahweh’s huis, Binnen uw muren, Jerusalem!

< Psaltaren 116 >