< Psaltaren 116 >

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Miluji Hospodina, proto že vyslýchá hlas můj a pokorné modlitby mé.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Nebo naklonil ucha svého ke mně, když jsem ho vzýval ve dnech svých.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Obklíčilyť mne byly bolesti smrti, a úzkosti hrobu potkaly mne; sevření a truchlost přišla na mne. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
I vzýval jsem jméno Hospodinovo, řka: Prosím, ó Hospodine, vysvoboď duši mou.
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Milostivý Hospodin a spravedlivý, Bůh náš lítostivý.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
Ostříhá sprostných Hospodin; znuzen jsem byl, a spomohl mi.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Navratiž se, duše má, do odpočinutí svého, poněvadž Hospodin jest dobrodince tvůj.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Nebo jsi vytrhl duši mou od smrti, oči mé od slz, nohu mou od poklesnutí.
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
Ustavičně choditi budu před Hospodinem v zemi živých.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Uvěřil jsem, protož i mluvil jsem, ačkoli jsem byl velmi ztrápený.
11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
Já jsem byl řekl v pospíchání: Všeliký člověk jest lhář.
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Čím se odplatím Hospodinu za všecka dobrodiní jeho mně učiněná?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Kalich mnohého spasení vezmu, a jméno Hospodinovo vzývati budu.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Sliby své Hospodinu splním, teď přede vším lidem jeho.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Drahá jest před očima Hospodinovýma smrt svatých jeho.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
Ó Hospodine, že jsem služebník tvůj, služebník, pravím, tvůj, syn děvky tvé, rozvázal jsi svazky mé.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
Tobě obětovati budu obět díků činění, a jméno Hospodinovo vzývati budu.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Sliby své Hospodinu splním, teď přede vším lidem jeho,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
V síňcích domu Hospodinova, u prostřed tebe, Jeruzaléme. Halelujah.

< Psaltaren 116 >