< Psaltaren 115 >
1 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
Ne mums, ak Kungs! ne mums, bet Savam vārdam dod godu, pēc Savas žēlastības un patiesības.
2 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»
Kāpēc pagāniem būs sacīt: kur nu ir viņu Dievs?
3 Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
Bet mūsu Dievs ir debesīs; visu, ko Viņš grib, to Viņš dara.
4 Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
Viņu dievekļi ir sudrabs un zelts, cilvēku roku darbs.
5 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
Tiem ir mute, bet tie nerunā, tiem ir acis, bet tie neredz;
6 de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
Tiem ir ausis un tie nedzird, tiem ir deguns un tie neož;
7 Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
Rokas tiem ir, bet tie netausta; tiem ir kājas, bet tie nestaigā; tie nerunā ar savu rīkli.
8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
Kas tos taisa, ir tādi pat kā viņi, tādi pat visi, kas uz tiem paļaujas.
9 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
Israēl, cerē uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.
10 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
Ārona nams, cerē uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.
11 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
Jūs visi, kas To Kungu bīstaties, cerējiet uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.
12 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
Tas Kungs mūs piemin un mūs svētī; Viņš svētīs Israēla namu, Viņš svētīs Ārona namu.
13 han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
Viņš tos svētīs, kas To Kungu bīstas, ir mazus, ir lielus.
14 Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
Tas Kungs lai jūs vairo, jūs un jūsu bērnus.
15 Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
Jūs esat Tā Kunga svētītie; Viņš radījis debesis un zemi.
16 Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
Debesu debesis Tam Kungam pieder, bet zemi Viņš devis cilvēku bērniem.
17 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
Nomirušie To Kungu neslavēs nedz tie, kas nogrimuši klusumā.
18 Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja! Se Frukta Gud i Ordförkl.
Bet mēs gribam slavēt To Kungu, no šī laika mūžīgi. Alleluja!