< Psaltaren 114 >
1 När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,
Ko je izhajal Izrael iz Egipta, družina Jakobova izmed ljudstva tujega jezika:
2 då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme.
Bil je Juda svetišče njegovo, Izrael gospostvo njegovo.
3 Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.
Morje samo je videlo in bežalo, Jordan sam se je obrnil nazaj.
4 Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm.
Sami hribi so poskakovali kakor ovni, kakor mlada jagnjeta griči.
5 Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka?
Kaj ti je bilo, morje, da si bežalo? o Jordan, da si se obrnil nazaj?
6 I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?
O hribi, zakaj bi poskakovali kakor ovni? griči kakor jagnjeta mlada?
7 För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,
Pred obličjem Gospodovim potresi se zemlja; pred obličjem Boga Jakobovega,
8 för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.
Kateri izpremeni samo skalo v stoječo vodo; kremenje v studenec vodâ.