Psaltaren 112

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

Dýrð sé Guði! Að trúa á Guð og treysta honum veitir ómælda blessun. Sæll er sá maður sem hefur unun af boðorðum hans.

2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

Börn hans njóta hvarvetna heiðurs, því að góður arfur eflir göfugan mann.

3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Sjálfur býr hann við auðlegð og góðverk hans gleymast ekki.

4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

Réttlátum er hann ljós í myrkri – miskunn hans og gæska eru augljós.

5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

Sá mun blessun hljóta sem er góðgjarn og fús að lána og framkvæmir verk sín með réttvísi.

6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Slíkur maður verður ekki fórnarlamb illra atvika. Umhyggja Guðs fyrir honum verður umræðuefni þeirra sem þekkja hann.

7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

Hann óttast ekki vondar fréttir, né kvíðir því sem koma skal. Hann er öruggur og veit að Drottinn annast hann.

8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

Þess vegna óttast hann ekkert og horfir á óvini sína með stakri ró.

9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

Hann hefur miðlað mildilega og gefið fátækum. Góðverk hans munu ekki gleymast. Hann mun njóta vinsælda og hafa áhrif.

10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

Þetta sjá óguðlegir og þeim gremst. Þeir munu gnísta tönnum og tortímast og óskir þeirra rætast ekki.