< Psaltaren 112 >
1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
Hallelujah! Selig der Mann, der Jehovah fürchtet, der sehr Lust hat an Seinen Geboten!
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
Mächtig wird sein Same sein auf Erden, das Geschlecht der Redlichen wird gesegnet sein.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
Güter und Reichtum sind in seinem Hause, und seine Gerechtigkeit besteht immerfort.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
Den Redlichen geht ein Licht auf in der Finsternis, gnädig und erbarmungsvoll und gerecht.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
Der gute Mann ist gnädig und leicht; er besorgt seine Worte im Gerichte.
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
Denn ewig wankt er nicht, in ewigem Gedächtnis wird der Gerechte sein.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
Vor bösem Gerücht fürchtet er sich nicht, fest ist sein Herz, vertrauet auf Jehovah.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
Sein Herz wird erhalten, er fürchtet sich nicht, bis er auf seine Dränger hinsieht.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
Er streut aus, er gibt den Dürftigen, seine Gerechtigkeit besteht immerfort. Sein Horn ist erhöht in Herrlichkeit.
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Der Ungerechte sieht es und ärgert sich. Er knirscht mit seinen Zähnen und zerschmilzt. Verloren geht das Gelüste der Ungerechten.