< Psaltaren 112 >

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
Angraeng to saphaw oh. Angraeng to zit moe, a paek ih loknawk nuiah anghoehaih tawn kami loe tahamhoih.
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
Anih ih caanawk loe long nuiah thacak o tih; katoeng kami ih caanawk loe tahamhoih o tih.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
A im ah hmuenmae hoi angraenghaih to om tih; a toenghaih loe dungzan khoek to om poe tih.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
Katoeng kami hanah loe, khoving thungah aanghaih to oh. To baktih kami loe tahmenhaih hoi amlunghaih to tawnh moe, toenghaih hoiah tok to sak.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
Kuuhoih moe, paek koehhaih palungthin tawn kami loe khosak hoih; anih loe toenghaih hoiah tok to sah tih.
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
Anih loe tasoehhaih om mak ai; katoeng kami loe dungzan khoek to pahnet mak ai.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
Tamthang sae to anih mah zii mak ai; Angraeng to a oep pongah, palungthin to cak.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
Anih ih palungthin loe cak, a misanawk pazawkhaih hnu ai karoek to zithaih tawn mak ai.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
Anih loe amtang kaminawk hanah paek moe, pazet boih pongah, a toenghaih loe dungzan khoek to cak; angmah ih taki to pakoehhaih hoiah tapom tahang tih.
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Kahoih ai kami mah anih to hnuk naah, palung naa tih; anih loe haa to kaek ueloe, amro tih; to naah kasae kami koehhaih to anghmaa tih boeh.

< Psaltaren 112 >