Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Oh ʼElohim de mi alabanza, no te calles.

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Porque la boca de los perversos y de los engañadores se abrió contra mí. Hablaron contra mí con lengua mentirosa.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Con palabras de odio me rodearon, Y sin causa lucharon contra mí.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Son mis adversarios para pagar mi amor, Pero yo hablo contigo.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Me devuelven mal por bien, Y odio por mi amor.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

[Dicen]: Levanta contra él a un perverso, Y esté un acusador a su mano derecha.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Resulte culpable cuando sea juzgado, Y que su oración sea pecado.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Sean pocos sus días. Tome otro su oficio.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Sean huérfanos sus hijos, Y su esposa, viuda.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Vaguen errantes sus hijos y mendiguen, Y busquen su pan lejos de sus casas arruinadas.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Que el acreedor se apodere de todo lo que tiene, Y extraños saqueen el fruto de su trabajo.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

No tenga quien le extienda misericordia, Ni quien se compadezca de sus huérfanos.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Sean exterminadas todas sus futuras generaciones. Sea el nombre de ellos borrado en la siguiente generación.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Que la iniquidad de sus antepasados sea recordada ante Yavé, Y que no sea borrado el pecado de su madre.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Que estén siempre delante de Yavé, Y corte Él de la tierra el recuerdo de ellos,

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Por cuanto no recordó mostrar misericordia, Sino persiguió al hombre afligido y menesteroso, Al quebrantado de corazón, para matarlo.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

También amó la maldición, Así que le llegó. No se deleitó en la bendición, Por tanto ésta estuvo lejos de él.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Se cubrió de maldición como con su manto, Por lo cual la dejó entrar en su cuerpo como agua, Y como aceite en sus huesos.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Que le sea como ropa con la cual se cubra Y como cinturón que lo ate siempre.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Que ésta sea la recompensa de Yavé a mis acusadores Y a los que hablan mal contra mi vida.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Pero Tú, oh Yavé, el ʼAdonay, Trata conmigo por amor a tu Nombre. Líbrame, porque tu misericordia es buena.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Porque yo estoy afligido y necesitado. Mi corazón está herido dentro de mí.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Paso como una sombra cuando se extiende, Soy echado fuera como el saltamonte.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Mis rodillas están débiles a causa del ayuno, Y mi carne desfallece por falta de sustancia.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Fui para ellos un objeto de reproche. Cuando me miran, menean su cabeza.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

¡Ayúdame, oh Yavé, ʼElohim mío! ¡Sálvame según tu misericordia!

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Que ellos entiendan que ésta es tu mano, Que Tú, oh Yavé, hiciste esto.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Que ellos maldigan, pero Tú, bendice. Cuando se levanten, sean avergonzados, Pero tu esclavo estará alegre.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Que mis acusadores sean cubiertos de deshonra, Y que ellos mismos se cubran de vergüenza como un manto.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Daré muchas gracias con mi boca a Yavé. En medio de muchos lo alabaré,

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Porque Él se coloca a la mano derecha del necesitado, Para salvar su vida de los que lo juzgan.