Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Ilaaha ammaantaydow, ha iska aamusin,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Waayo, waxay igu kala qaadeen afka kan sharka leh iyo kan khiyaanada lehba, Oo waxay igula hadleen carrab been sheega.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Oo weliba waxay igu hareereeyeen erayo nacayb badan, Oo sababla'aan bay igula dirireen.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Anigoo jecel bay cadow ii yihiin, Laakiinse anigu Ilaah baan baryaa.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Wanaag waxay iigaga abaalgudeen xumaan, Jacaylna nacayb.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Nin shar leh ka sarraysii isaga, Oo Shayddaan ha istaago midigtiisa.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Markii la xukumo, ha soo baxo isagoo dembi lagu helay, Oo tukashadiisiina dembi ha noqoto.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Cimrigiisu ha yaraado, Jagadiisana mid kale ha qaato.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Carruurtiisu ha agoontoobeen, Naagtiisuna carmal ha noqoto.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Carruurtiisu kuwa warwareega ha noqdeen oo ha dawarsadeen, Cuntadoodana ha ka doondooneen meelahooda cidlada ah.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Midka korsaarta qaataa ha qabsado wuxuu haysto oo dhan, Oo shisheeyayaalna ha ka dheceen wixii uu ku hawshooday.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Yaanu jirin mid isaga u sii naxariistaa, Oo yaanu jirin mid u naxa carruurtiisa agoonta ah.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Farcankiisu ha baabba'o, Oo qarniga soo socda magacooda ha la tirtiro.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Xumaantii awowayaashiis Rabbigu ha soo xusuusto, Oo dembigii hooyadiisna yaan la tirtirin.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Rabbiga ha hor joogeen had iyo goorba, Si uu xusuustooda uga gooyo dhulka.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Maxaa yeelay, isagu wuu xusuusan waayay inuu u naxariisto Miskiinka, iyo kan baahan, iyo kan qalbiga ka murugaysan, Laakiinse wuxuu u silciyey inuu iyaga laayo aawadeed.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Wuxuu jeclaaday habaaridda, markaasaa habaar ku soo degay, Ducaynta kuma farxin, ducona way ka sii fogaatay isaga.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Oo weliba isagu wuxuu sidii dharkiisii u huwaday habaaridda, Oo iyana waxay gashay uurkiisa hoose sidii biyo oo kale, Oo lafihiisana waxay u gashay sidii saliid.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Isaga ha u ahaato sida marada uu huwado, Iyo sida dhex-xidhka uu ku xidho had iyo goorba,

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Tanu waa abaalmarinta cadaawayaashaydu ay xagga Rabbiga ka helaan, Iyo kuwa naftayda xumaan ka sheegaba.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Laakiinse Ilaahow, Sayidow, magacaaga daraaddiis wax iigu yeel, Naxariistaadu waa wanaagsan tahay, ee sidaas daraaddeed ii samatabbixi,

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Waayo, anigu waxaan ahay miskiin iyo mid baahan, Oo qalbigayguna wuu igu dhex dhaawacmay.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Waxaan u dhammaaday sida hoos sii libdhaya, Waxaan u gilgilmaa sida ayax oo kale.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Jilbahaygu soon bay la taag darnaadaan, Oo jidhkayguna baruurla'aanteed wuu la caatoobaa.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Oo weliba waxaan iyaga u noqday cay, Oo kolkay i arkaan ayay madaxa ruxruxaan.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Rabbiyow, Ilaahayow, i caawi, Oo igu badbaadi si naxariistaada waafaqsan,

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Si ay u ogaadaan in tanu tahay shaqadii gacaantaada, Iyo inaad taas samaysay, Rabbiyow.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Iyagu ha habaartameen, adiguse i barakee, Kolkay kacaan, way ceeboobi doonaan, laakiinse anigoo addoonkaaga ah waan rayrayn doonaa.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Cadaawayaashaydu sharafdarro ha xidheen, Oo ceebtooda ha u huwadeen sida go' oo kale.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Afkaygaan aad ugaga mahadnaqi doonaa Rabbiga, Haah, oo waxaan isaga ku ammaani doonaa dadka badan dhexdiisa.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Waayo, isagu wuxuu isa soo taagi doonaa miskiinka midigtiisa, Si uu uga badbaadiyo kuwa naftiisa xukuma.