Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Ne molči, oh Bog moje hvale,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

kajti usta zlobnih in usta varljivcev so odprta proti meni; zoper mene so govorili z lažnivim jezikom.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Obkrožili so me tudi z besedami sovraštva in brez razloga so se borili zoper mene.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Zaradi moje ljubezni so moji nasprotniki, toda sebe izročam molitvi.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Nagradili so me [z] zlom za dobro in sovražijo me zaradi moje ljubezni.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Nad njim postavi zlobnega človeka in naj Satan stoji na njegovi desnici.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Ko bo sojen, naj bo obsojen in njegova molitev naj postane greh.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Njegovih dni naj bo malo; in drug naj prevzame njegovo službo.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Naj bodo njegovi otroci brez očeta in njegova žena vdova.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Naj bodo njegovi otroci nenehno potepuhi in [naj] beračijo. Svoj kruh naj iščejo tudi izven svojih zapuščenih krajev.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Naj izsiljevalec zgrabi vse, kar ima in tujci naj oplenijo njegov trud.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Naj ne bo nikogar, da mu nakloni usmiljenje; niti naj ne bo nikogar, da podpre njegove osirotele otroke.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Njegovo potomstvo naj bo iztrebljeno, in v naslednjem rodu naj bo njihovo ime izbrisano.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Naj krivičnost njegovih očetov ne bo pozabljena pri Gospodu in greh njegove matere naj ne bo izbrisan.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Naj bodo nenehno pred Gospodom, da bi spomin nanje lahko odrezal z zemlje.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Zato ker se ni spomnil, da pokaže usmiljenje, temveč je preganjal ubogega in pomoči potrebnega moža, da mogoče celó ubije potrtega v srcu.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Kakor je ljubil prekletstvo, tako naj le-to pride nadenj. Kakor se ni razveseljeval v blagoslavljanju, tako naj bo le-to daleč od njega.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Kakor se je oblačil s prekletstvom, podobno kakor s svojo obleko, tako naj le-to pride v njegovo notranjost kakor voda in kakor olje v njegove kosti.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Naj bo to kakor obleka, ki ga pokriva in namesto pasu, s katerim je nenehno opasan.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Naj bo to nagrada mojim nasprotnikom od Gospoda in tistim, ki govorijo zlo zoper mojo dušo.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Toda ti delaj zame, oh Bog, Gospod, zaradi svojega imena; osvobodi me, ker je tvoje usmiljenje dobro.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Kajti jaz sem ubog in pomoči potreben in moje srce je ranjeno znotraj mene.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Odhajal sem kakor senca, ko se ta zmanjšuje; kakor leteča kobilica sem premetavan sem ter tja.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Moja kolena so šibka zaradi posta in mojemu mesu manjka mastnosti.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Postal sem jim tudi graja; ko so pogledali name, so stresali svoje glave.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Pomagaj mi, oh Gospod, moj Bog, oh reši me glede na svoje usmiljenje,

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

da bodo lahko vedeli, da je to tvoja roka, da si ti, Gospod, to storil.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Naj preklinjajo, toda ti blagoslavljaj. Ko vstanejo, naj bodo osramočeni, toda tvoj služabnik naj se veseli.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Naj bodo moji nasprotniki oblečeni s sramoto in naj se kakor z ogrinjalom pokrijejo s svojo lastno zmedenostjo.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

S svojimi usti bom silno hvalil Gospoda; da, hvalil ga bom med množico.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Kajti stal bo ob desnici ubogega, da ga reši pred tistimi, ki obsojajo njegovo dušo.