Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Salmo de Davi, para o regente: Ó Deus a quem eu louvo, não fiques calado.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Porque a boca do perverso, e a boca enganadora já se abriram contra mim; falaram de mim com língua falsa.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
E me cercaram com palavras de ódio; e lutaram contra mim sem motivo.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Fizeram-se contra mim por causa de meu amor; porém eu [me mantenho] em oração.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Retribuíram o bem com o mal, e o meu amor com ódio.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Põe algum perverso contra ele, e que haja um acusador à sua direita.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quando for julgado, que saia condenado; e que a oração dele seja [considerada] como pecado.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Sejam os dias dele poucos, e que outro tome sua atividade.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Sejam seus filhos órfãos, e sua mulher seja viúva.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
E que seus filhos andem sem rumo, e mendiguem; e busquem [para si longe] de suas ruínas.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Que o credor tome tudo o que ele tem, e estranhos saqueiem seu trabalho.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Haja ninguém que tenha piedade dele, e haja ninguém que se compadeça de seus órfãos.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Sejam seus descendentes cortados de vez; [e] que o nome deles seja apagado da geração seguinte.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Que a perversidade de seus pais seja lembrada pelo SENHOR, e que o pecado de sua mãe não seja apagado.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
[Porém que tais coisas] estejam sempre perante o SENHOR, e corte-se a lembrança deles da terra.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Porque ele não se lembrou de fazer o bem; ao invés disso, perseguiu ao homem humilde e necessitado, e ao de coração quebrado, para [o] matar.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Já que ele amou a maldição, então que ela lhe sobrevenha; e já que ele não quis a bênção, que esta se afaste dele.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
E ele seja revestido de maldição, como se lhe fosse sua roupa, como água dentro do seu corpo, e como óleo em seus ossos.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Que ela seja como uma roupa com que ele se cubra, e como cinto com que ele sempre põe ao seu redor.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Isto seja o pagamento do SENHOR para os meus adversários, e para os que falam mal contra minha alma.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Porém tu, Senhor DEUS, me trata [bem] por causa do teu nome; por ser boa a tua misericórdia, livra-me;
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Porque estou aflito e necessitado; e meu coração está ferido dentro de mim.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Eu vou como a sombra, que declina; estou sendo sacudido como um gafanhoto.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Meus joelhos estão fracos de [tanto] jejuar; minha carne está magra, sem gordura alguma.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
E eu por eles sou humilhado; quando me veem, sacodem suas cabeças.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Socorre-me, SENHOR Deus meu; salva-me conforme a tua bondade;
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Para que saibam que esta é a tua mão; e que assim tu a fizeste.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Maldigam eles, mas bendize tu; levantem-se eles, mas sejam envergonhados; e o teu servo se alegre.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Que meus adversários se vistam de vergonha, e cubram-se com sua própria humilhação, como [se fosse] uma capa.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Agradecerei grandemente ao SENHOR com minha boca, e no meio de muitos eu o louvarei;
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Porque ele se põe à direita do necessitado, para [o] livrar daqueles que atacam a sua alma.
