Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Ó Deus do meu louvor, não te cales,
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Pois a boca do ímpio e a boca do enganador estão abertas contra mim: tem falado contra mim com uma língua mentirosa.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Eles me cercaram com palavras odiosas, e pelejaram contra mim sem causa.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Em recompensa do meu amor são meus adversários: mas eu faço oração.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
E me deram mal pelo bem, e ódio pelo meu amor.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Põe sobre ele um ímpio, e Satanás esteja à sua direita.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quando for julgado, saia condenado; e a sua oração se lhe torne em pecado.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Sejam poucos os seus dias, e outro tome o seu ofício.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Sejam órfãos os seus filhos, e viúva sua mulher.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Sejam vagabundos e pedintes os seus filhos, e busquem o pão dos seus lugares desolados.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Lance o credor a mão a tudo quanto tenha, e despojem os estranhos o seu trabalho.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Não haja ninguém que se compadeça dele, nem haja quem favoreça os seus órfãos.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Desapareça a sua posteridade, o seu nome seja apagado na seguinte geração.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Esteja na memória do Senhor a iniquidade de seus pais, e não se apague o pecado de sua mãe.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Antes estejam sempre perante o Senhor, para que faça desaparecer a sua memória da terra.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Porquanto não se lembrou de fazer misericórdia; antes perseguiu ao varão aflito e ao necessitado, para que pudesse até matar o quebrantado de coração.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Visto que amou a maldição, ela lhe sobrevenha, e assim como não desejou a benção, ela se afaste dele.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Assim como se vestiu de maldição, como dum vestido, assim penetre ela nas suas entranhas como água, e em seus ossos como azeite.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Seja para ele como o vestido que o cobre, e como cinto que o cinja sempre.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Seja este o galardão dos meus contrários, da parte do Senhor, e dos que falam mal contra a minha alma.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Mas tu, Deus Senhor, trata comigo por amor do teu nome, porque a tua misericórdia é boa; livra-me,
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Pois estou aflito e necessitado, e o meu coração está ferido dentro de mim.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Vou-me como a sombra que declina; sou sacudido como o gafanhoto.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
De jejuar estão enfraquecidos os meus joelhos, e a minha carne emagrece.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
E ainda lhes sou opróbrio; quando me contemplam, movem as cabeças.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Ajuda-me, Senhor Deus meu, salva-me segundo a tua misericórdia.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Para que saibam que esta é a tua mão, e que tu, Senhor, o fizeste.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Amaldiçoem eles, mas abençoa tu: quando se levantarem fiquem confundidos; e alegre-se o teu servo.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Vistam-se os meus adversários de vergonha, e cubram-se com a sua própria confusão como com uma capa.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Louvarei grandemente ao Senhor com a minha boca: louva-lo-ei entre a multidão.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Pois se porá à mão direita do pobre, para o livrar dos que condenam a sua alma.
