Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
in finem David psalmus
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Deus laudem meam ne tacueris quia os peccatoris et os dolosi super me apertum est
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
locuti sunt adversum me lingua dolosa et sermonibus odii circuierunt me et expugnaverunt me gratis
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
pro eo ut me diligerent detrahebant mihi ego autem orabam
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
et posuerunt adversus me mala pro bonis et odium pro dilectione mea
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
constitue super eum peccatorem et diabulus stet a dextris eius
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
cum iudicatur exeat condemnatus et oratio eius fiat in peccatum
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
fiant dies eius pauci et episcopatum eius accipiat alter
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
fiant filii eius orfani et uxor eius vidua
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
nutantes transferantur filii eius et mendicent eiciantur de habitationibus suis
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
scrutetur fenerator omnem substantiam eius et diripiant alieni labores eius
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
non sit illi adiutor nec sit qui misereatur pupillis eius
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
fiant nati eius in interitum in generatione una deleatur nomen eius
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
in memoriam redeat iniquitas patrum eius in conspectu Domini et peccatum matris eius non deleatur
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
fiant contra Dominum semper et dispereat de terra memoria eorum
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
pro eo quod non est recordatus facere misericordiam
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
et persecutus est hominem inopem et mendicum et conpunctum corde mortificare
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
et dilexit maledictionem et veniet ei et noluit benedictionem et elongabitur ab eo et induit maledictionem sicut vestimentum et intravit sicut aqua in interiora eius et sicut oleum in ossibus eius
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
fiat ei sicut vestimentum quo operitur et sicut zona qua semper praecingitur
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
hoc opus eorum qui detrahunt mihi apud Dominum et qui loquuntur mala adversus animam meam
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
et tu Domine Domine fac mecum propter nomen tuum quia suavis misericordia tua libera me
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
quia egenus et pauper ego sum et cor meum turbatum est intra me
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
sicut umbra cum declinat ablatus sum excussus sum sicut lucustae
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
genua mea infirmata sunt a ieiunio et caro mea inmutata est propter oleum
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
et ego factus sum obprobrium illis viderunt me moverunt capita sua
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
adiuva me Domine Deus meus salvum fac me secundum misericordiam tuam
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
et sciant quia manus tua haec tu Domine fecisti eam
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
maledicent illi et tu benedices qui insurgunt in me confundantur servus autem tuus laetabitur
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
induantur qui detrahunt mihi pudore et operiantur sicut deploide confusione sua
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
confitebor Domino nimis in ore meo et in medio multorum laudabo eum
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
quia adstetit a dextris pauperis ut salvam faceret a persequentibus animam meam
