Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
[Psalm lal David] Nga kaksakin kom, O God; nikmet mutana misla!
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Mwet koluk ac mwet kikiap elos lainyu. Elos fahk kas kikiap keik,
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Ac elos fahk kas koluk keik — Elos lainyu ke wangin sripa.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Nga ne lungse elos ac pre kaclos A elos nu srungayu na.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Elos folokin orekma wo luk ke orekma koluk, Ac srungayu ke nga lungse elos.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Sulela sie mwet nununku sesuwos in nununku mwet lokoalok luk, Ac lela sie mwet su srungal in tafwel.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Lela in nununkeyuk el ac koneyukyak tuh na oasr mwatal. Lela God Elan akilen lah kas in pre lal uh oana sie ma koluk.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Lela tuh in fototo moul lal; Ac lela siena mwet in eis acn sel!
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Lela tuh tulik natul in mukaimtal, Ac mutan kial in katinmas!
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Lela tulik natul in mwet takusrkusr ac mwet ngusr; Lela tuh elos in lillilyak liki mahnum in lohm elos muta loac.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Lela tuh mwet el orek soemoul yoro in eisla ma lal nukewa, Ac lela tuh mwetsac in eis woiyen orekma lal.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Lela in wangin mwet sifilpa kulang nu sel Ac in wangin pac mwet lohang nu sin tulik mukaimtal natul uh.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Lela tuh fwil natul nukewa in misa, Ac in mulkinyukla inel ke fwil se tokol.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Lela tuh LEUM GOD Elan esam na ma koluk lun papa tumal Ac tia nunak munas nu ke ma koluk lun nina kial.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Lela tuh LEUM GOD Elan esam ma koluk lalos pacl e nukewa, A elos sifacna in iyuklana ac tiana sifil esamyuk!
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Mweyen mwet se ingan el tiana nunkauk elan moul in kulang; El akkeokye ac uniya mwet sukasrup, Mwet enenu, ac mwet munas.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
El lungse selngawi mwet — lela in selngawiyuk el! El srunga in akinsewowoye mwet — lela in wangin mwet akinsewowoyal!
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
El oru selnga uh fisrasr oana nuknukyang uh; Lela manol in toki ac arulana sroksroki ke selnga lal, Ac in tilyang nu in sri kacl oana mwe akmusra.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Lela selnga lal uh in nokmulla oana nuknuk Ac in losilya oana sie mwe lohl.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
LEUM GOD, kalyei mwet lokoalok luk in lumah ingan — Elos su fahk kas koluk lainyu.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Tusruktu, O LEUM GOD Fulat luk, kasreyu oana ke kom wulela, Ac moliyula ke wolana lun lungse lom.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Tuh nga mwet sukasrup ac enenu; Mwe keok luk arulana fakisya insiuk,
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Ac nga apkuran in wanginla, oana lullul in eku — Ukukla nga, oana sie won srisrik.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Intik munasla ke wanginla loalok, Ac nga sri na kolo.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Ke mwet elos liyeyu, elos isrunyu; Elos niwurwur sik ac usruk sifalos.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
O LEUM GOD luk, kasreyu; Moliyula ke lungse pwaye lom.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Oru tuh mwet lokoalok luk in etu Lah kom pa moliyula uh.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Sahp elos ac selngawiyu, tusruktu kom fah akinsewowoyeyu. Lela tuh elos su akkeokyeyu in kutangyukla, Ac lela tuh nga, su mwet kulansap lom, in engan.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Lela mwet lokoalok luk in nukla ke mwekin; Lela elos in nokomang mwekin lalos oana sie nuknuk.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Nga fah sang kulo nu sin LEUM GOD ke pusra lulap; Nga fah kaksakunul in walil uh,
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Mweyen El kasru el su sukasrup, Ac molella liki poun mwet su kena eisalang nu ke misa.
