Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. O Dio della mia lode, non tacere,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

perché la bocca dell’empio e la bocca di frode si sono aperte contro di me; hanno parlato contro di me con lingua bugiarda.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

M’hanno assediato con parole d’odio, e m’hanno fatto guerra senza cagione.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Invece dell’amore che porto loro, mi sono avversari, ed io non faccio che pregare.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Essi m’hanno reso male per bene, e odio per il mio amore.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Costituisci un empio su di lui, si tenga alla sua destra un avversario.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Quando sarà giudicato, esca condannato, e la sua preghiera gli sia imputata come peccato.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Siano i suoi giorni pochi: un altro prenda il suo ufficio.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Siano i suoi figliuoli orfani e la sua moglie vedova.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

I suoi figliuoli vadan vagando e accattino, e cerchino il pane lungi dalle loro case in rovina.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Getti l’usuraio le sue reti su tutto ciò ch’egli ha, e gli stranieri faccian lor preda delle sue fatiche.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Nessuno estenda a lui la sua benignità, e non vi sia chi abbia pietà de’ suoi orfani.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

La sua progenie sia distrutta; nella seconda generazione sia cancellato il loro nome!

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

L’iniquità dei suoi padri sia ricordata dall’Eterno, e il peccato di sua madre non sia cancellato.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Sian quei peccati del continuo davanti all’Eterno, e faccia egli sparire dalla terra la di lui memoria,

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

perch’egli non si è ricordato d’usar benignità, ma ha perseguitato il misero, il povero, il tribolato di cuore per ucciderlo.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Egli ha amato la maledizione, e questa gli è venuta addosso; non si è compiaciuto nella benedizione, ed essa si tien lungi da lui.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

S’è vestito di maledizione come della sua veste, ed essa è penetrata come acqua, dentro di lui, e come olio, nelle sue ossa.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Siagli essa come un vestito di cui si cuopra, come una cintura di cui sia sempre cinto!

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Tal sia, da parte dell’Eterno, la ricompensa dei miei avversari, e di quelli che proferiscono del male contro l’anima mia.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Ma tu, o Eterno, o Signore, opera in mio favore, per amor del tuo nome; poiché la tua misericordia è buona, liberami,

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

perché io son misero e povero, e il mio cuore è piagato dentro di me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Io me ne vo come l’ombra quando s’allunga, sono cacciato via come la locusta.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Le mie ginocchia vacillano per i miei digiuni, e la mia carne deperisce e dimagra.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Son diventato un obbrobrio per loro; quando mi vedono, scuotono il capo.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Aiutami, o Eterno, mio Dio, salvami secondo la tua benignità,

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

e sappiano essi che questo è opera della tua mano, che sei tu, o Eterno, che l’hai fatto.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Essi malediranno, ma tu benedirai; s’innalzeranno e resteran confusi, ma il tuo servitore si rallegrerà.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

I miei avversari saranno vestiti di vituperio e avvolti nella loro vergogna come in un mantello!

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Io celebrerò altamente l’Eterno con la mia bocca, lo loderò in mezzo alla moltitudine;

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

poiché egli sta alla destra del povero per salvarlo da quelli che lo condannano a morte.