Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Salmo di Davide, [dato] al Capo de' Musici O DIO della mia lode, non tacere;

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Perciocchè la bocca dell'empio e la bocca di frode si sono aperte contro a me; Hanno parlato meco con lingua bugiarda;

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

E mi hanno assediato con parole d'odio; E mi hanno fatta guerra senza cagione.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

In vece dell'amore che ho loro portato, mi sono stati avversari; Ed io [ho loro renduta] preghiera.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Essi mi hanno renduto male per bene, E odio per lo mio amore.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Costituisci il maligno sopra lui; E fa' che Satana gli stia alla destra.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Quando sarà giudicato, esca condannato; E la sua preghiera [gli] torni in peccato.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Sieno i suoi giorni pochi; Un altro prenda il suo ufficio.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Sieno i suoi figliuoli orfani, E la sua moglie vedova.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

E vadano i suoi figliuoli del continuo vagando; E mendichino, ed accattino, [uscendo fuor] de' lor casolari.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

L'usuraio tenda la rete a tutto ciò ch'egli ha; E rubino gli strani le sue fatiche.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Non siavi alcuno che stenda la [sua] benignità inverso lui; E non vi sia chi abbia pietà de' suoi orfani.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Sieno distrutti i suoi discendenti; Sia cancellato il lor nome nella seconda generazione.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Sia ricordata l'iniquità de' suoi padri appo il Signore; E il peccato di sua madre non sia cancellato.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Sieno [que' peccati] del continuo nel cospetto del Signore; E stermini egli d'in su la terra la memoria di essi.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Perciocchè egli non si è ricordato d'usar benignità, Ed ha perseguitato l'uomo povero, ed afflitto, E tribolato di cuore, per uccider[lo].

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Poichè egli ha amata la maledizione, vengagli; E [poichè] non si è compiaciuto nella benedizione, allontanisi ella da lui.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

E sia vestito di maledizione, come del suo manto; Ed entri quella come acqua nelle sue interiora, E come olio nelle sue ossa.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Siagli quella a guisa di vestimento, [del quale] egli sia avvolto; Ed a guisa di cintura, della quale sempre sia cinto.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

[Tal] sia, da parte del Signore, la ricompensa de' miei avversari, E di quelli che parlano male contro all'anima mia.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Ma tu, o Signore Iddio, opera inverso me, per amor del tuo Nome; Liberami, perciocchè la tua benignità [è] buona.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Perciocchè io sono afflitto, e povero; E il mio cuore è piagato dentro di me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Io me ne vo, come l'ombra quando dichina; Io sono agitato come una locusta.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Le mie ginocchia vacillano per li [miei] digiuni; E la mia carne è dimagrata, e non ha [più] grassezza alcuna.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Ed anche son loro in vituperio; [Quando] mi veggono, scuotono la testa.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Aiutami, Signore Iddio mio; Salvami secondo la tua benignità.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

E sappiano che questo [è] la tua mano, [E che] tu, Signore, hai fatto questo.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Essi malediranno, e tu benedirai; Si sono innalzati, ma saran confusi, Ed il tuo servitore si rallegrerà.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Sieno i miei avversari vestiti di vituperio, Ed avvolti della lor vergogna, come di un mantello.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Io celebrerò altamente il Signore colla mia bocca; E lo loderò in mezzo de' grandi.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Perciocchè egli sta alla destra del povero, Per salvar[lo] da quelli che lo condannano a morte.