< Psaltaren 109 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Au chef de musique. De David. Psaume. Ô Dieu de ma louange! ne te tais point.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Car la bouche du méchant et la bouche de la fraude se sont ouvertes contre moi: ils parlent contre moi avec une langue menteuse,
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Et ils m’ont entouré de paroles de haine, et ils me font la guerre sans cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Pour mon amour, ils ont été mes adversaires; mais moi [je me suis adonné à la] prière.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Et ils m’ont rendu le mal pour le bien, et la haine pour mon amour.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Prépose sur lui un méchant, et que l’adversaire se tienne à sa droite;
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quand il sera jugé, qu’il soit déclaré méchant, et que sa prière lui soit [comptée] comme un péché;
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Que ses jours soient peu nombreux, qu’un autre prenne sa charge;
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Que ses fils soient orphelins, et sa femme veuve;
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Que ses fils soient vagabonds, et qu’ils mendient, et qu’ils aillent quêtant loin de leurs [demeures en] ruines.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Que l’usurier jette le filet sur tout ce qui est à lui, et que les étrangers pillent [le fruit de] son travail;
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Qu’il n’y ait personne qui étende sa bonté sur lui, et qu’il n’y ait personne qui use de grâce envers ses orphelins;
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Que sa postérité soit retranchée; que, dans la génération qui suivra, leur nom soit effacé;
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Que l’iniquité de ses pères revienne en mémoire devant l’Éternel, et que le péché de sa mère ne soit point effacé;
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Qu’ils soient continuellement devant l’Éternel, et qu’il retranche leur mémoire de la terre;
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Parce qu’il ne s’est point souvenu d’user de bonté, et qu’il a persécuté l’affligé et le pauvre, et celui qui a le cœur brisé, pour le faire mourir.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Et il a aimé la malédiction: – qu’elle vienne sur lui! Et il n’a pas pris plaisir à la bénédiction: – qu’elle soit loin de lui!
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Et qu’il soit revêtu de la malédiction comme de sa robe; et qu’elle entre au-dedans de lui comme de l’eau, et dans ses os comme de l’huile;
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Qu’elle lui soit comme un vêtement dont il se couvre, et comme une ceinture qui le ceigne continuellement.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Telle soit, de par l’Éternel, la récompense de mes adversaires et de ceux qui parlent en mal contre mon âme.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Mais toi, Éternel! Seigneur! agis pour moi à cause de ton nom; car ta gratuité est bonne; délivre-moi;
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Car je suis affligé et pauvre, et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Je m’en vais comme l’ombre quand elle s’allonge; je suis jeté çà et là comme la sauterelle;
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Mes genoux chancellent par le jeûne, et ma chair s’est amaigrie et n’a plus sa graisse.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Et moi, je leur suis en opprobre; quand ils me voient, ils hochent la tête.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Aide-moi, Éternel, mon Dieu! Sauve-moi selon ta bonté!
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Et qu’on sache que c’est ici ta main, – que toi, ô Éternel! tu l’as fait.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Qu’eux, ils maudissent; mais toi, bénis. S’ils s’élèvent, qu’ils soient honteux, et que ton serviteur se réjouisse.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Que mes adversaires soient revêtus de confusion, et qu’ils se couvrent de leur honte comme d’un manteau.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
[Alors] de ma bouche je célébrerai hautement l’Éternel, et je le louerai au milieu de la multitude;
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Car il s’est tenu à la droite du pauvre, pour le sauver de ceux qui jugeaient son âme.

< Psaltaren 109 >