Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
TO THE OVERSEER. A PSALM OF DAVID. O God of my praise, do not be silent,
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
For the mouth of wickedness, and the mouth of deceit, They have opened against me, They have spoken with me—A tongue of falsehood, and words of hatred!
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
They have surrounded me about, And they fight me without cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For my love they oppose me, and I—prayer!
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And they set against me evil for good, And hatred for my love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Appoint the wicked over him, And an adversary stands at his right hand.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
In his being judged, he goes forth wicked, And his prayer is for sin.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
His days are few, another takes his oversight,
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
His sons are fatherless, and his wife a widow.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
And his sons wander continually, Indeed, they have begged, And have sought out of their dry places.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
An exactor lays a snare for all that he has, And strangers spoil his labor.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
He has none to extend kindness, Nor is there one showing favor to his orphans.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
His posterity is for cutting off, Their name is blotted out in another generation.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
The iniquity of his fathers Is remembered to YHWH, And the sin of his mother is not blotted out.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
They are continually before YHWH, And He cuts off their memorial from earth.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because that he has not remembered to do kindness, And pursues the poor man and needy, And the struck of heart—to slay,
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
And he loves reviling, and it meets him, And he has not delighted in blessing, And it is far from him.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
And he puts on reviling as his robe, And it comes in as water into his midst, And as oil into his bones.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
It is to him as apparel—he covers himself, And he girds it on for a continual girdle.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
This [is] the wage of my accusers from YHWH, And of those speaking evil against my soul.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
And You, O Lord YHWH, Deal with me for Your Name’s sake, Because Your kindness [is] good, deliver me.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I [am] poor and needy, And my heart has been pierced in my midst.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I have gone as a shadow when it is stretched out, I have been driven away as a locust.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees have been feeble from fasting, And my flesh has failed of fatness.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
And I have been a reproach to them, They see me, they shake their head.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, O YHWH my God, Save me, according to Your kindness.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
And they know that this [is] Your hand, You, O YHWH, You have done it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
They revile, and You bless, They have risen, and are ashamed, And Your servant rejoices.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
My accusers put on blushing, and are covered, Their shame [is] as an upper robe.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I thank YHWH greatly with my mouth, And I praise Him in the midst of many,
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
For He stands at the right hand of the needy, To save from those judging his soul.
