Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Unto the end, a psalm for David.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
O God, be not thou silent in thy praise: for the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful man is opened against me.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
They have spoken against with deceitful tongues; and they have compassed me about with words of hatred; and have fought against me without cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Instead of making me a return of love, they detracted me: but I gave myself to prayer.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And they repaid me evil for good: and hatred for my love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Set thou the sinner over him: and may the devil stand at his right hand.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
When he is judged, may he go out condemned; and may his prayer be turned to sin.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
May his days be few: and his bishopric let another take.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
May his children be fatherless, and his wife a widow.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Let his children be carried about vagabonds, and beg; and let them be cast out of their dwellings.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
May the userer search all his substance: and let strangers plunder his labours.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
May there be none to help him: nor none to pity his fatherless offspring.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
May his posterity be cut off; in one generation may his name be blotted out.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
May the iniquity of his fathers be remembered in the sight of the Lord: and let not the sin of his mother be blotted out.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
May they be before the lord continually, and let the memory of them perish from the earth:
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because he remembered not to show mercy,
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
But persecuted the poor man and the beggar; and the broken in heart, to put him to death.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
And he loved cursing, and it shall come unto him: and he would not have blessing, and it shall be far from him. And he put on cursing, like a garment: and it went in like water into his entrails, and like oil in his bones.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
May it be unto him like a garment which covereth him; and like a girdle with which he is girded continually.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
This is the work of them who detract me before the Lord; and who speak evils against my soul.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But thou, O Lord, do with for thy names sake: because thy mercy is sweet. Do thou deliver me.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I am poor and needy, and my heart is troubled within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am taken away like the shadow when it declineth: and I am shaken off as locusts.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees are weakened through fasting: and my flesh is changed for oil.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
And I am become a reproach to them: they saw me and they shaked their heads,
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, O Lord my God; save me according to thy mercy.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
And let them know that this is thy hand: and that thou, O Lord, hast done it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
They will curse and thou will bless: let them that rise up against me be confounded: but thy servant shall rejoice.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Let them that detract me be clothed with shame: and let them be covered with the their confusion as with a double cloak.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I will give great thanks to the Lord with my mouth: and in the midst of many I will praise him.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Because he hath stood at the right hand of the poor, to save my soul from persecutors.
