< Psaltaren 109 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
To the chief Musician. Of David. A Psalm. O God of my praise, be not silent:
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
For the mouth of the wicked [man] and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue,
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
And with words of hatred have they encompassed me; and they fight against me without a cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For my love they are mine adversaries; but I [give myself unto] prayer.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Set a wicked [man] over him, and let [the] adversary stand at his right hand;
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
When he shall be judged, let him go out guilty, and let his prayer become sin;
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Let his days be few, let another take his office;
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Let his sons be fatherless, and his wife a widow;
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Let his sons be vagabonds and beg, and let them seek [their bread] far from their desolate places;
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Let the usurer cast the net over all that he hath, and let strangers despoil his labour;
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Let there be none to extend kindness unto him, neither let there be any to favour his fatherless children;
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Let his posterity be cut off; in the generation following let their name be blotted out:
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah, and let not the sin of his mother be blotted out;
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth:
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because he remembered not to shew kindness, but persecuted the afflicted and needy man, and the broken in heart, to slay him.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
And he loved cursing; so let it come unto him. And he delighted not in blessing; and let it be far from him.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
And he clothed himself with cursing like his vestment; so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones;
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Let it be unto him as a garment with which he covereth himself, and for a girdle wherewith he is constantly girded.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Let this be the reward of mine adversaries from Jehovah, and of them that speak evil against my soul.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But do thou for me, Jehovah, Lord, for thy name's sake; because thy loving-kindness is good, deliver me:
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I am afflicted and needy, and my heart is wounded within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am gone like a shadow when it lengtheneth; I am tossed about like the locust;
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees are failing through fasting, and my flesh hath lost its fatness;
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
And I am become a reproach unto them; [when] they look upon me they shake their heads.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, Jehovah my God; save me according to thy loving-kindness:
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
That they may know that this is thy hand; that thou, Jehovah, hast done it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Let them curse, but bless thou; when they rise up, let them be ashamed, and let thy servant rejoice.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Let mine adversaries be clothed with confusion, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I will greatly celebrate Jehovah with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
For he standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.

< Psaltaren 109 >