Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Dawutning küy-naxshisi: — Iradem ching, i Xuda, iradem ching; Men medhiye naxshilirini éytip, Berheq, Séni küyleymen, pütün rohim bilen!

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

I neghme-sazlirim, oyghan! Men seher quyashinimu oyghitimen!

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Xelq-milletler arisida Séni ulughlaymen, i Perwerdigar; Eller arisida Séni küyleymen!

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Chünki özgermes muhebbiting ershlerge yetküdek ulughtur; Heqiqiting bulutlargha taqashti.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

I Xuda, shan-shöhriting ershlerdin yuqiri ulughlan’ghay, Shan-sheriping yer yüzini qaplighay!

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Öz söygenliringning nijatliq tépishi üchün, Ong qolung bilen qutquzghaysen, Duayimni ijabet qilghaysen.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Xuda Öz pak-muqeddeslikide shundaq dégen: — «Men tentene qilimen, Men Shekem diyarini bölüp bérimen, Sukkot wadisini [teqsim qilishqa] ölcheymen.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Giléad Manga mensuptur, Manassehmu Manga mensuptur; Efraim bolsa béshimdiki dubulghamdur, Yehuda Méning emr-perman chiqarghuchimdur;

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab Méning yuyunush jawurumdur; Édomgha chorughumni tashlaymen; Men Filistiye üstidin tentene qilimen!».

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Kim Méni bu mustehkem sheherge bashlap kirelisun? Kim Méni Édomgha élip baralisun?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

I Xuda, Sen bizni rasttinla chetke qaqtingmu? Qoshunlirimiz bilen bille jengge chiqmamsen?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Bizni zulumlardin qutulushqa yardemleshkeysen, Chünki insanning yardimi bikardur!

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

Xuda arqiliq biz choqum baturluq körsitimiz; Bizge zulum qilghuchilarni cheyligüchi del U Özidur!