< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David.
En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

< Psaltaren 108 >