Psaltaren 108
1 En sång, en psalm av David.
Canticum Psalmi, ipsi David. [Paratum cor meum, Deus, paratum cor meum; cantabo, et psallam in gloria mea.
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Exsurge, gloria mea; exsurge, psalterium et cithara; exsurgam diluculo.
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Confitebor tibi in populis, Domine, et psallam tibi in nationibus:
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
quia magna est super cælos misericordia tua, et usque ad nubes veritas tua.
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Exaltare super cælos, Deus, et super omnem terram gloria tua:
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
ut liberentur dilecti tui. Salvum fac dextera tua, et exaudi me.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Deus locutus est in sancto suo: Exsultabo, et dividam Sichimam; et convallem tabernaculorum dimetiar.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Meus est Galaad, et meus est Manasses, et Ephraim susceptio capitis mei. Juda rex meus;
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Moab lebes spei meæ: in Idumæam extendam calceamentum meum; mihi alienigenæ amici facti sunt.
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
Quis deducet me in civitatem munitam? quis deducet me usque in Idumæam?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
nonne tu, Deus, qui repulisti nos? et non exibis, Deus, in virtutibus nostris?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Da nobis auxilium de tribulatione, quia vana salus hominis.
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
In Deo faciemus virtutem; et ipse ad nihilum deducet inimicos nostros.]
