Psaltaren 108
1 En sång, en psalm av David.
Anumzamoka nagu'areti hu'na kagritera namentintia nehue. Ana nehuanki'na maka nagu'areti hu'na zagamera nehu'na, kagri kagia ahentesga hugahue.
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Nanterama zahufa masama osu'nesige'na oti'na laeliema nehaza zavenane, hapu'ema nehaza zavenanena nehe'na masama hu'zana azeri otisugeno masa hugahie.
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Maka ama mopafima mani'naza vahe'mokizmi zamavufi, Ra Anumzamoka susu hugantegahue. Ana nehu'na kokankokama nemaniza vahe'mokizmi zamavufi kagi'a ahentesga hu'na zagamera hugahue.
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Na'ankure vagaore mevava kavesi zamo'a mona agatereno ame'nagame mareri'ne. Ana nehigeno so'e kavukva'ma hurante vavama hunka neana zamo'a onagamu hampompi mareri'ne.
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Anumzamoka kagri kagia ahentesga hanunkeno monafi marenerisigeno, kagri hihamu masazankamo'a maka ama mopafina vuno eno hanige'za vahe'mo'za antahiza ke'za hanaze.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Hanki menina kagrama kavesinerantana vaheka'a tagu'vazinka ete tavaro. Nunamuni'a antahi nenaminka kagra hankave ka'areti nagu'vazio.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Anumzamo'a ruotage'ma hu'nea mono noma'afi mani'neno amanage huno huvempa hu'ne. Nagra hara ko hugatere'noanki'na, muse hu'na Sekemu mopane Sukoti agupo mopa refko hugahue.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Giliati mopane Manase mopamokea nagri mopa menakeno, Efraemi mopamo'a bronsi fetori nanunte nentanuankna huno megeno, Juda mopamo'a kini vahe'mo'ma azampima e'neria azotani'agna hu'ne.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Hagi Moapu mopamo'a tifre zuompa ni'agna hu'neankino, henka nagri eri'za vahe nemanisige'na, Idomu mopafi nagia nona zafi atregahue. Ana nehu'na Filistia vahera hara huzmagatenere'na, kezati'na musena hugahue.
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
Iza navareno hankave vihu keginama hugagi'naza rankumapina ufregahie? Iza navareno Idomu mopafina vugahie?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Anumzamoka kagra ko kamefi hurami'nampi? Anumzamoka tagri sondia vahera zamaza osugahampi?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Anumzamoka taza hugeta ha' vahetia hara huzmagateramneno. Na'ankure vahe'mo'ma tazama hu'zamo'a, amne zankna hugahie.
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
Anumzamo'a taza hanigeta hara huzmageteregahune. Na'ankure ha' vahetia agiareti zamare hapatigahie.
