< Psaltaren 108 >
1 En sång, en psalm av David.
ダビデの歌、さんび 神よ、わが心は定まりました。わが心は定まりました。わたしは歌い、かつほめたたえます。わが魂よ、さめよ。
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
立琴よ、琴よ、さめよ。わたしはしののめを呼びさまします。
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
主よ、わたしはもろもろの民の中であなたに感謝し、もろもろの国の中であなたをほめたたえます。
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
あなたのいつくしみは大きく、天にまでおよびあなたのまことは雲にまで及ぶ。
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
神よ、みずからを天よりも高くし、みさかえを全地の上にあげてください。
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
あなたの愛される者が助けを得るために、右のみ手をもって救をほどこし、わたしに答えてください。
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
神はその聖所で言われた、「わたしは大いなる喜びをもってシケムを分かち、スコテの谷を分かち与えよう。
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
ギレアデはわたしのもの、マナセもわたしのものである。エフライムはわたしのかぶと、ユダはわたしのつえである。
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
モアブはわたしの足だらい、エドムにはわたしのくつを投げる。ペリシテについては、かちどきをあげる」。
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
だれがわたしを堅固な町に至らせるであろうか。だれがわたしをエドムに導くであろうか。
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
神よ、あなたはわれらを捨てられたではありませんか。神よ、あなたはわれらの軍勢と共に出て行かれません。
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
われらに助けを与えて、あだにむかわせてください。人の助けはむなしいからです。
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
われらは神によって勇ましく働きます。われらのあだを踏みにじる者は神だからです。