Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Cantico di Salmo di Davide IL mio cuore è disposto, o Dio, Ed anche la mia gloria; io canterò, e salmeggerò.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Saltero, e cetera, destati; Io mi risveglierò all'alba.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Io ti celebrerò fra i popoli, o Signore, E ti salmeggerò fra le nazioni.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Perciocchè la tua benignità [è] grande, disopra il cielo; E la tua verità [aggiunge] infino alle nuvole.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Innalzati, o Dio, sopra i cieli; Ed [innalzisi] la tua gloria sopra tutta le terra;

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Acciocchè i tuoi diletti sieno liberati; Salva[mi col]la tua destra, e rispondimi.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Iddio ha parlato per la sua santità; io trionferò, Io spartirò Sichem, e misurerò la valle di Succot.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Mio [è] Galaad, mio [è] Manasse; Ed Efraim [è] la forza del mio capo; Giuda [è] il mio legislatore;

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab [è] la caldaia del mio lavatoio; Io getterò le mie scarpe sopra Edom; Io trionferò della Palestina con voci di allegrezza.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Chi mi condurrà nella città della fortezza? Chi mi menerà fino in Edom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Non [sarai desso tu], o Dio, [che] ci avevi scacciati, E non uscivi [più] fuori, o Dio, co' nostri eserciti?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Dacci aiuto, [per uscir] di distretta; Perciocchè il soccorso degli uomini [è] vanità.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

Col[l'aiuto di] Dio noi faremo prodezze; Ed egli calpesterà i nostri nemici.