< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David.
Nyanyian. Mazmur Daud. Aku percaya teguh, ya Allah, aku mau menyanyi dan memuji Engkau. Hai bangunlah, jiwaku!
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Hai bangunlah, gambus dan kecapi! Aku mau membangunkan fajar.
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
TUHAN, aku mau bersyukur kepada-Mu di antara bangsa-bangsa. Kuingin menyanyikan pujian bagi-Mu di antara umat manusia.
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Sebab kasih-Mu besar sampai ke langit dan kesetiaan-Mu sampai ke awan-awan.
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Ya Allah, tunjukkanlah keagungan-Mu di langit, dan kemuliaan-Mu di seluruh bumi.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Selamatkanlah kami dengan kuasa-Mu, jawablah doa kami, supaya orang-orang yang Kaukasihi diselamatkan.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Dari kediaman-Nya yang suci Allah berkata, "Aku mau bersorak dan membagi-bagikan tanah Sikhem, Lembah Sukot akan Kuundi.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Gilead dan Manasye adalah milik-Ku, Efraim topi baja-Ku, dan Yehuda tongkat kerajaan-Ku.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Tapi Moab adalah tempat pembasuhan kaki-Ku; Aku bersorak kemenangan atas Filistea. Kepada Edom Kulemparkan kasut-Ku, sebagai tanda bahwa ia milik-Ku."
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
Siapa akan membawa aku ke Edom? Siapa menuntun aku ke kota berkubu itu?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Ya Allah, tidakkah Engkau ikut bersama kami? Tidakkah Engkau maju bersama tentara kami?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Tolonglah kami terhadap musuh, sebab bantuan manusia tidak berguna.
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
Bersama Allah, kita akan gagah perkasa; Dialah yang mengalahkan musuh kita.

< Psaltaren 108 >