Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Cantique de psaume, de David lui-même. Mon cœur est prêt, ô Dieu, mon cœur est prêt, je chanterai, je jouerai du psaltérion au milieu de ma gloire.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Lève-toi, ô ma gloire, lève-toi, psaltérion, et toi, harpe: je me lèverai au point du jour.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Je vous louerai parmi les peuples. Seigneur, et je dirai un psaume en votre honneur parmi les nations.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Parce que votre miséricorde est grande au-dessus des cieux, et que votre vérité s’élève jusqu’aux nues.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Soyez exalté au-dessus des cieux, ô Dieu, et que sur toute la terre éclate votre gloire,

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Afin que vos bien-aimés soient délivrés. Sauvez-moi par votre droite, et exaucez-moi;

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Dieu a parlé dans son sanctuaire:

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

À moi est Galaad, et à moi est Manassé; Ephraïm est l’appui de ma tête.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab est le vase de mon espérance.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Qui me conduira dans une ville fortifiée? qui me conduira jusque dans l’Idumée?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ne sera-ce pas vous, ô Dieu, qui nous avez rejetés? et ne sortirez-vous point, ô Dieu, à la tête de nos armées?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Donnez-nous du secours, pour nous tirer de la tribulation, parce que vain est le salut de l’homme.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

En Dieu nous ferons preuve de valeur, et lui-même réduira au néant nos ennemis.