Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Cantique de Psaume de David. Mon cœur est disposé, ô Dieu! ma gloire l'est aussi, je chanterai et je psalmodierai.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Réveille-toi, ma musette et ma harpe, je me réveillerai à l'aube du jour.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Eternel, je te célébrerai parmi les peuples, et je te psalmodierai parmi les nations.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Car ta bonté est grande par-dessus les cieux, et ta vérité atteint jusqu’aux nues.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Ô Dieu! élève-toi sur les cieux, et que ta gloire soit sur toute la terre.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Afin que ceux que tu aimes soient délivrés; sauve-moi par ta droite, et exauce-moi.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Dieu a parlé en son Sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, et mesurerai la vallée de Succoth.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Galaad sera à moi, Manassé [sera] à moi, et Ephraïm sera ma principale force, Juda mon Législateur.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab sera le bassin où je me laverai, je jetterai mon soulier sur Edom, je triompherai de la Palestine.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Qui sera-ce qui me conduira en la ville munie? qui sera-ce qui me conduira jusques en Edom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ne sera-ce pas toi, ô Dieu! qui nous avais rejetés, et qui ne sortais plus, ô Dieu! avec nos armées?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Donne-nous secours pour sortir de la détresse; car la délivrance [qu'on attend] de l'homme est vaine.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

Nous ferons des actions de valeur en Dieu, et il foulera nos ennemis.