Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Cantique et psaume de David. Mon cœur est prêt, ô Dieu, mon cœur est prêt; je vais chanter des psaumes en ma gloire.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Réveillez-vous, ma harpe et ma cithare; je me lèverai dès l'aurore.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Seigneur, je te rendrai gloire parmi les peuples; je te chanterai des psaumes parmi les Gentils.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Car ta miséricorde est plus grande que les cieux; et ta vérité va jusqu'aux nues.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Dieu, sois exalté au-dessus des cieux; que ta gloire soit répandue sur toute la terre!

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve-moi par ta droite, et exauce-moi.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai, et je partagerai Sichem, et je mesurerai le val des Tabernacles.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

A moi est Galaad, à moi Manassé; Ephraïm est l'appui de ma tête; Juda est mon roi,

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Et Moab le vase de mon espérance. Je poserai ma sandale sur l'Idumée, les étrangers me sont soumis.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Qui me ramènera dans la ville forte? Qui me guidera jusqu'à la terre d'Édom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais repoussés; ô Dieu, toi qui ne sortais plus à la tête de nos armées?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Donne-nous ton secours pour nous tirer de la tribulation; car il est vain, le salut qui vient de l'homme.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

En Dieu nous mettons notre force, et lui-même réduira à néant nos ennemis.