Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Cantique. Psaume de David. Mon cœur reste ferme, ô Dieu! Je puis chanter, célébrer tes louanges; c’est là mon honneur.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Réveillez-vous, ô luth et harpe! Je veux réveiller l’aurore.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Je te louerai parmi les nations, ô Seigneur, je te chanterai parmi les peuples.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Car ta grâce s’élève par-dessus les cieux, et ta bonté atteint jusqu’au firmament.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Montre ta grandeur, ô Dieu, qui dépasse les cieux; que ta gloire brille sur toute la terre!

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Afin que tes bien-aimés échappent au danger, secours-nous avec ta droite, et exauce-moi!

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

L’Eternel l’a annoncé en son sanctuaire: "Je triompherai, je veux m’adjuger Sichem, mesurer au cordeau la vallée de Souccot.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

A moi Galaad! à moi Manassé! Ephraïm est la puissante sauvegarde de ma tête, Juda est mon sceptre.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab est le bassin où je me lave; sur Edom, je jette ma sandale, je triomphe du pays des Philistins."

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Qui me conduira à la ville forte? Qui saura me mener jusqu’à Edom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ne sera-ce pas toi, ô Dieu, toi qui nous avais délaissés, qui ne faisais plus campagne avec nos armées?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Prête-nous secours contre l’adversaire, puisque trompeuse est l’aide de l’homme.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

Avec Dieu, nous ferons des prouesses: c’est lui qui écrasera nos ennemis.