Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

A Song, a Melody: David’s. Fixed, is my heart, O God, I will sing and touch the strings, even mine honour.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Awake, O harp and lyre, I will awaken the dawn!

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

I will thank thee among the peoples, O Yahweh, and will sing praise unto thee, among the tribes of men.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

For, great, above the heavens, is thy lovingkindness, and, as far as the skies, thy faithfulness.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Be thou exalted above the heavens, O God, And, above all the earth, be thy glory.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

To the end thy beloved ones may be delivered, Oh save thou with thy right hand and answer me!

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

God, hath spoken in his holiness, I will exult! I will apportion Shechem! And, the Vale of Succoth, will I measure out;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Mine, is Gilead—mine, Manasseh, but, Ephraim, is the defence of my head, Judah, is my commander’s staff;

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab, is my wash-bowl, Upon Edom, will I throw my shoe, Over Philistia, raise a shout of triumph.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Who will conduct me to a fortified city? Who will lead me as far as Edom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Hast not thou, O God, rejected us? and wilt not go forth, O God, with our hosts.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Grant us help out of distress, for, vain, is the deliverance of man:

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

In God, shall we do valiantly, He himself, therefore, shall tread down our adversaries.