Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David.

Een lied, een psalm van David. O God! mijn hart is bereid; ik zal zingen en psalmzingen, ook mijn eer.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Waak op, gij luit en harp! ik zal in den dageraad opwaken.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Ik zal U loven onder de volken, o HEERE! en ik zal U psalmzingen onder de natien.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Want Uw goedertierenheid is groot tot boven de hemelen, en Uw waarheid tot aan de bovenste wolken.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Verhef U, o God! boven de hemelen, en Uw eer over de ganse aarde.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Opdat Uw beminden bevrijd worden; geef heil door Uw rechterhand, en verhoor ons.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

God heeft gesproken in Zijn heiligdom, dies zal ik van vreugde opspringen; ik zal Sichem delen, en het dal van Sukkoth zal ik afmeten.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Gilead is mijn, Manasse is mijn, en Efraim is de sterkte mijns hoofds; Juda is mijn wetgever.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Moab is mijn waspot; op Edom zal ik mijn schoen werpen; over Palestina zal ik juichen.

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Wie zal mij voeren in een vaste stad? Wie zal mij leiden tot in Edom?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Zult Gij het niet zijn, o God! Die ons verstoten hadt, en Die niet uittoogt, o God! met onze heirkrachten?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Geef Gij ons hulp uit de benauwdheid; want des mensen heil is ijdelheid.

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

In God zullen wij kloeke daden doen, en Hij zal onze wederpartijders vertreden.