Psaltaren 108
1 En sång, en psalm av David.
David kah Tingtoeng laa Pathen aw ka lungbuei cikngae la ka hlai vetih ka thangpomnah nen khaw ka tingtoeng ni.
2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Thangp a neh rhotoeng haenghang lamtah khopo ah kai ka haeng lah eh.
3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Pilnam rhoek lakliah BOEIPA namah te kan uem saeh lamtah, namtu pawt taengah nang kan tingtoeng eh.
4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Na sitlohnah tah vaan lakah sang tih, na oltak loh khomong khaw a puet.
5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Pathen tah vaan ah, na thangpomnah te diklai pum ah pomsang pai saeh.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Na lungnah rhoek te pumcum uh van saeh. Na bantang kut neh khang lamtah, kai n'doo lah.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Pathen loh a hmuencim lamkah, “Ka sundaep vetih, Shekhem te ka boe phoeiah Sukkoth kol ka suem ni.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Gilead he kai kah tih, Manasseh khaw kai kah. Ephraim khaw ka lu ham lunghim tih, Judah khaw ka taem ni.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Moab tah kai kah tuihluknah am ni. Edom soah ka khokhom ka voeih tih, Philistia te ka yuhui thil.
10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
Hmuencak khopuei la ulong kai n'khuen eh? Edom la ulong kai m'mawt eh?,” a ti.
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Pathen nang loh kaimih nan hlahpham pawt tih, Pathen namah te kaimih kah caempuei rhoek taengla na pawk moenih a?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Hlang kah loeihnah he a poeyoek. Te dongah rhal taengah khaw, kaimih he bomnah m'pae lah.
13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.
Pathen neh caem ka tloek uh vetih, ka rhal ka suntlae ni.
