Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Ah, Perwerdigargha teshekkür éytinglar! Chünki U méhribandur, ebediydur Uning méhir-muhebbiti!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Perwerdigar yaw qolidin qutquzghanlar, U hemjemet bolup qutquzghan xelqi buni dawamliq bayan qilsun —
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Yeni U sherq bilen gherbtin, shimal bilen jenubtin, Herqaysi yurtlardin yighiwélin’ghanlar buni éytsun!
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Ular chöl-bayawanni kézip pinhan yolda adashti, Adem makanlashqan héchbir sheherni tapalmastin.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Ach hemde ussuz bolup, Jéni chiqay dep qaldi.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Andin Perwerdigargha peryad qildi, U ularni musheqqetliridin azad qildi.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Makanlashqudek sheherge yetküche, U ularni tüz yolda bashlidi.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Ular Perwerdigargha teshekkür éytsun! Uning özgermes muhebbiti üchün, Insan balilirigha körsetken möjiziliri üchün!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Chünki U changqighan köngülni qandurdi, Ach qalghan janni ésil németler bilen toldurdi.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Zülmette, ölüm kölenggiside yashighanlar, Tömür kishen sélinip, azab chekkenlerni bolsa,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
(Chünki ular Tengrining emirlirige qarshiliq qildi, Hemmidin Aliy Bolghuchining nesihetini kemsitti)
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
— U ularni japa-musheqqet tartquzup kemter qildi, Ular putliship yiqildi, ulargha yardemge birsimu yoq idi.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Andin Perwerdigargha yélinip peryad qildi, U ularni musheqqetliridin azad qildi.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Ularni zulmet hem ölüm sayisidin chiqirip, Ularning zenjir-asaretlirini sundurup tashlidi.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Ular Perwerdigargha teshekkür éytsun! Uning özgermes muhebbiti üchün, Insan balilirigha körsetken möjiziliri üchün!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Mana U mis derwazilarni pare-pare qilip, Tömür taqaqlarni késip tashlidi.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Hamaqetler öz itaetsizlik yolliridin, Qebihlikliridin azablargha uchraydu;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Könglide herxil ozuq-tülüktin bizar bolup, Ölüm derwazilirigha yéqinlishidu.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Andin Perwerdigargha yélinip peryad qilidu, U ularni musheqqetliridin azad qilidu.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
U söz-kalamini ewetip, ularni saqaytidu, Ularni zawalliqliridin qutquzidu.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ular Perwerdigargha teshekkür éytsun! Uning özgermes muhebbiti üchün, Adem balilirigha körsetken möjiziliri üchün!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Qurbanliq süpitide teshekkürler éytsun, Uning qilghanlirini tentenilik naxshilar bilen bayan qilsun!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Kémilerde déngizgha chüshüp qatnighuchilar, Ulugh sularda tirikchilik qilghuchilar,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Bular Perwerdigarning ishlirigha guwahchidur, Chongqur okyanda körsetken karametlerni körgüchidur.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Chünki U bir söz bilenla shiddetlik shamalni chiqirip, Dolqunlirini örkeshlitidu;
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Kémichiler asman-pelek örleydu, Sularning tehtilirige chüshidu, Dehshettin ularning jéni érip kétidu.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Ular mest ademdek eleng-seleng irghanglaydu, Herqandaq eqil-charisi tügeydu;
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Andin Perwerdigargha yélinip peryad qilidu, U ularni musheqqetliridin azad qilidu.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
U boranni tinchitidu, Su dolqunlirimu jim bolidu.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Shuning bilen ular tinchliqidin shadlinidu; U ularni teshna bolghan aramgahigha yéteklep baridu.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ular Perwerdigargha teshekkür éytsun! Uning özgermes muhebbiti üchün, Insan balilirigha körsetken möjiziliri üchün!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Ular xelqning jamaitidimu Uni ulughlisun, Aqsaqallar mejliside Uni medhiyilisun.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
U deryalarni chölge, Bulaqlarni qaqasliqqa aylanduridu.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Ahalisining yamanliqi tüpeylidin, Hosulluq yerni shorluq qilidu.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
U yene chöl-bayawanni kölge, Changqaq yerni bulaqlargha aylanduridu;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Achlarni shu yerge jaylashturup, Ular olturaqlashqan bir sheherni berpa qilidu;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Ular étizlarni heydep-térip, üzümzarlarni berpa qilidu; Bular hosul-mehsulatni mol béridu.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
U ulargha beriket béridu, Shuning bilen ularning sani xélila éship baridu, U ularning mal-waranlirini héch azaytmaydu.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Ular yene jebir-zulum, bala-qaza hem derd-elemge yoluqup, Sani aziyip, pükülidu.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
U ésilzadiler üstige kemsitishlirini tökidu, Yolsiz desht-sehrada ularni sergerdan qilidu;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Lékin miskin ademni jebir-zulumdin yuqiri kötürüp saqlaydu, Uning aile-tawabatini qoy padisidek köp qilidu.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Buni köngli duruslar körüp shadlinidu; Pasiqlarning aghzi étilidu.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Kimki dana bolsa, bularni bayqisun, Perwerdigarning méhir-shepqetlirini chüshensun!
