Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Monna Awurade ase na ɔyɛ; na nʼadɔeɛ wɔ hɔ daa.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Momma wɔn a Awurade agye wɔn nka saa, wɔn a wagye wɔn afiri ɔtamfoɔ nsam no,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
wɔn a ɔboaboaa wɔn ano firii nsase soɔ no, ɛfiri apueeɛ kɔsi atɔeɛ, atifi kɔsi anafoɔ.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Ebinom kyinkyinii wɔ nsase paradada so, a wɔanhunu ɛkwan ankɔ kuropɔn no mu, baabi a wɔbɛtumi anya atenaeɛ.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Ɛkɔm ne sukɔm dee wɔn na wɔtotɔɔ baha.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Afei wɔsu frɛɛ Awurade wɔ wɔn amanehunu mu, na ɔgyee wɔn firii wɔn ahohiahia mu.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Ɔde wɔn faa ɛkwan tee so baa kuropɔn a wɔtumi tena mu no mu.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔeɛ a ɛnsa da ho ne nʼanwanwadeɛ a ɔyɛ ma nnipa.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Ɔma wɔn a sukɔm de wɔn nsuo na ɔde nnepa hyɛ wɔn a ɛkɔm de wɔn ma.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Ebinom tenaa esum ne awerɛhoɔ mu, nneduafoɔ a wɔde dadeɛ nkɔnsɔnkɔnsɔn agu wɔn,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
ɛfiri sɛ, wɔtee Onyankopɔn nsɛm ho atua na wɔbuu Ɔsorosoroni no agyinatuo animtiaa.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Enti ɔgyaa wɔn maa adwuma den; wɔsuntisuntiiɛ na wɔannya ɔboafoɔ.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Afei, wɔsu frɛɛ Awurade wɔ wɔn amanehunu mu, na ɔgyee wɔn firii wɔn ahohiahia mu.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Ɔyii wɔn firii esum ne awerɛhoɔ mu na ɔbubuu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn mu.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔeɛ a ɛnsa da ho ne nʼanwanwadeɛ a ɔyɛ ma nnipa.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Ɔbubu kɔbere mfrafraeɛ apono na ɔtwitwa nnadeban mu.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Ebinom bɛyɛɛ nkwaseafoɔ, wɔn atuateɛ enti na wɔhunuu amane, wɔn nnebɔne enti.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Wɔkyirii aduane nyinaa na wɔtwe bɛnee owuo ɛpono ano.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Afei, wɔsu frɛɛ Awurade, wɔn amanehunu mu na ɔgyee wɔn firii wɔn ahohiahia mu.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Ɔsomaa nʼasɛm na ɔsaa wɔn yadeɛ; na ɔgyee wɔn firii ɛda mu.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔeɛ a ɛnsa da ho ne nʼanwanwadeɛ a ɔyɛ ma nnipa.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Momma wɔmmɔ aseda afɔdeɛ na wɔmfa ahurisie nnwom nka ne nnwuma ho asɛm.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Ebinom tenaa ahyɛn mu wɔ ɛpo so; wɔyɛ adwadifoɔ wɔ nsuo akɛseɛ so.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Wɔhunuu Awurade nnwuma, nʼanwanwadeɛ a ɛwɔ ebunu mu.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Ɔkasaeɛ maa ahum tui na ɛkukuruu asorɔkye.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Wɔpagya kɔɔ sorosoro na wɔsiane kɔɔ ebunu mu tɔnn; wɔn amanehunu mu no wɔn bo tui.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Wɔkyim totɔɔ ntintan sɛ asabofoɔ; na wɔnhunu deɛ wɔnnyɛ bio.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Afei, wɔsu frɛɛ Awurade, wɔn amanehunu mu, na ɔgyee wɔn firii wɔn ahohiahia mu.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Ɔmaa ahum no yɛɛ dinn; ɛpo so asorɔkye ano brɛɛ ase.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Wɔn ani gyeeɛ ɛberɛ a ɛyɛɛ dinn no, na ɔkyerɛɛ wɔn ɛkwan de wɔn kɔduruu gyinabea a wɔpɛ.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔeɛ a ɛnsa da ho ne nʼanwanwadeɛ a ɔyɛ ma nnipa.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Wɔmma ne so wɔ asafo no mu na wɔnkamfo no wɔ mpanimfoɔ nhyiamu ase.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Ɔdanee nsubɔntene maa no yɛɛ ɛserɛ, asutene yɛɛ asase wesee,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
na asasebereɛ danee nkyenenkyene, wɔn a wɔte asase no so amumuyɛ enti.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Ɔdanee ɛserɛ so maa no yɛɛ nsuwansuwa na nkyɛkyerɛ yɛɛ sɛ asutene ananmu;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Ɛhɔ na ɔde wɔn a ɛkɔm de wɔn kɔsoɛe, na wɔkyekyeree kuropɔn tenaa mu.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Wɔyɛɛ mfuo ne bobe nturo na ɛmaa wɔn nnɔbaeɛ bebree.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Ɔhyiraa wɔn na wɔn ase dɔreeɛ. Wamma wɔn ayɛmmoa dodoɔ so anhwan.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Afei wɔn dodoɔ so hwaneeɛ na nhyɛsoɔ, amanehunu ne awerɛhoɔ brɛɛ wɔn ase;
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
deɛ ɔbu aberempɔn animtiaa no ma wɔkyinkyinii asase bonini a ɛkwan nni hɔ so.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Nanso, ɔpagyaa ahiafoɔ firii wɔn ahohia mu na ɔmaa wɔn mmusua dɔree sɛ nnwankuo.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Ateneneefoɔ bɛhunu ama wɔn ani gye, nanso amumuyɛfoɔ nyinaa bɛmua wɔn ano.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Momma deɛ ɔyɛ onyansafoɔ no mmu yeinom, na ɔnnwene Awurade adɔeɛ kɛseɛ no ho.
