Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
KAPIiNA Ieowa, pwe i me mau, pwe a kalanan pan potopot eta.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Iduen me dorelar ren Ieowa kan pan indinda, irail me a kotin dorelar jan nan pa en arail imwintiti;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Me a kotin kapokon pena jan jap en maj en lan, o kapin lan, o pali apan, o jan madau.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Irail janjalon jili nan jap tan, pol al apwal, re jota diarada deurail.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Re men manadar o men nim piladar, o kaped arail luetalar.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Rap weriwer won Ieowa ni ar kankaneraner, o a kotin dore ir jan nan ar apwal akan.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
O a kotin kalua ir on al pun, pwe ren lele on wajan kaukaujon.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Ren kapina Ieowa, pweki a kalanan o pweki a dodok manaman on aramaj akan.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Pwe a kotin kamede kilar kaped en me men nim piladar, o kadir kila me mau kan kaped en me men manadar.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Me mi ni waja rotorot o mot en mela, me jalikidi luet o mata.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Pweki ar katiwo on majan en Kot, o ar mamaleki kujoned en ma lapalap o.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
I ap kaloke kin ir apwal akan, re wonon, a jota jauaj parail.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Rap weriwer won Ieowa ni ar apwal akan, i ap kotin dore ir ala jan katoutou parail.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
A kotin kalua ir jan nan rotorot, o mot en mela, o kotin kamueit pajan ar jal akan.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Ren kapina Ieowa, pweki a kalanan o pweki a dodok manaman on aramaj akan.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Pwe a kotin kawela wanim mata, o a kotin juk pajan katen mata pan wanim akan.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Me pweipwei kan pan kalokolokki al en ar katiwo o ar japun kan.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Kaped arail kin juedeki jon en mana karoj, o re lel on kalian mela.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Rap weriwer won Ieowa ni ar apwal akan, i ap kotin dore ir ala jan katoutou parail.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
A kotin kadarado japwilim a majan, o kotin kamaur irail da, o kotin jauaja ir jan nan ar por akan.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ren kapina leowa pweki a kalanan o pweki a dodok mau on aramaj akan.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
O ren maironki mairon en kapin o kajokajoia duen a wiawia kan ki peren!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Me kin mi pon madau o dake jop akan, o me kin netinet pon pil kalaimun akan,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Irail pukat kin kilekilan wiawian leowa kan, o a manaman akan nan madau.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
A kotin majan eta, melimel ap wiaui, me kin kalaudela iluk kan.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Re kin koda ileile o kodi loledi, likamata kaped arail pei pajan ni ar majak.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Re rarauk jili dueta me jakaular, o ar lolekon karoj pan joredi.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Rap weriwer won leowa ni ar apwal akan, i ap kotin dore ir ala jan katoutou parail.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
A kotin kawuki on mole melimel, iluk kan ap moledi.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Rap peren kida, ma re pan moledi, o a kotin kalua ir nan kapitau me re inon ion.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ren kapina leowa, pweki a kalanan, o pweki a dodok manaman on aramaj akan.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
O ren kapina i nan pokon en aramaj, o ren kapina i nan momod en jaumaj akan.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
A kotin kawuki on jap tan pilap akan, o utun pil akan on jap madekon.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
O jap kajelel eu wiala jap tan en jol, pweki dip en me kaukaujon waja o.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
A kotin kawuki on len pil jap tan, o jap jued on utun pil.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
O a kotin mueid on me men manadar akan, en kaukaujon waja o, o re wiadar deu arail.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
O re kin wia japajap o padukedi mat en wain, me kin wa ni a anjau.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
O a kotin kamau irail la, rap kin totolar, o a kotin kanederela arail man akan.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
O irail malaulaular o namenok kilar me jued, o japai o luet akan.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
A kotin wudokidi om jaupeidi kan namenok, o mueid on ir, ren janjalon jili nan jap tan, waja me jota al mia ia.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
O a kotin pokada me jamama o jan ni a luet, o katotolar kadaudok a dueta pwin akai.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Me melel akan pan kilan, ap peren kida, o japun kan karoj pan kaku pena au arail.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Me lolekon kan pan kajampwale ki mepukat, o re pan dedeki kalanan en Ieowa.
