Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Agyamankayo kenni Yahweh, ta naimbag isuna, ken ti kinapudnona iti tulagna ket agtalinaed iti agnanayon.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Agsao koma dagiti sinubbot ni Yahweh, dagiditi inispalna manipud iti pannakabalin ti kabusor.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Inruarna ida kadagiti ganggannaet a daga, manipud iti laud ken manipud iti daya, manipud iti amianan ken manipud iti abagatan.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Nagalla-allada idiay let-ang iti awan matataona a dalan ket awan ti nasarakanda a siudad a pagnaedanda.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Gapu ta nabisinan ken nawawda, natalimudawda gapu ta napakapsutanda.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Ket immawagda kenni Yahweh iti pakariribukanda ket inispalna ida manipud iti pakarigatanda.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Indalanna ida iti nalinteg a dalan tapno makapanda iti siudad a pagnaedanda.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
O idaydayaw koma dagita a tattao ni Yahweh gapu iti kinapudnona iti tulagna ken gapu kadagiti nakakaskasdaaw a banbanag nga inaramidna iti sangkataoan!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Ta penpennekenna dagiti tarigagay dagiti mawaw ken pinunnona dagiti tarigagay dagiti mabisin kadagiti nasayaat a banbanag.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Nagtugaw dagiti dadduma iti kasipngetan ken nalidem, a balbalud iti panagsagaba ken kadagiti kawar.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Daytoy ket gapu iti panagsukirda iti sao ti Dios ken linaksidda ti pagannurutan ti Kangangatoan.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Pinagpakumbabana dagiti pusoda babaen iti panagrigat; naitublakda ket awan iti tumulong a mangibangon kadakuada.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Ket immawagda ngarud kenni Yahweh iti panagrigatda ket inyaonna ida iti pakarikutanda.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Inikkatna ida manipud iti sipnget ken lidem ken pinugsatna dagiti kawarda.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
O idaydayaw koma dagita a tattao ni Yahweh gapu iti kinapudnona iti tulagna ken gapu kadagiti nakakaskasdaaw a banbanag nga inaramidna iti sangkataoan!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Ta dinadaelna dagiti bronse a ruangan ken pinutedna dagiti landok a balunek.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Maagda kadagiti panagsukirda ken nagrigatda gapu kadagiti basbasolda.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Napukawda ti ganasda a mangan iti aniaman a taraon, ket immasidegda kadagiti ruangan ti patay.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Ket immawagda kenni Yahweh iti panagrigatda, ket inispalna ida manipud iti pakarikutanda.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Imbaonna dagiti saona ket pinaimbagna ida, ken inispalna ida manipud iti pannakadadaelda.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
O dayawen koma dagita a tattao ni Yahweh gapu iti kinapudnona iti tulagna ken gapu kadagiti nakaskasdaaw a banbanag nga inaramidna iti sangkataoan!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Agidatonda koma kadagiti daton ti panagyaman ken iwaragawagda dagiti aramidna babaen iti panagkankanta.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Dagiti dadduma ket nagdaliasat iti baybay babaen iti barko ken nagnegosyoda iti ballasiw ti taaw.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Nakita dagitoy dagiti aramid ni Yahweh ken dagiti datdatlag nga inaramidna kadagiti taaw.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Ta binilinna ken pinarnuayna ti napigsa nga angin a nangpadalluyon kadagiti taaw.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Nagpangatoda aginggana iti tangatang; limnedda iti kaadalman. Narunaw dagiti biagda gapu iti pakarigatan.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Nagdiwerdiwer ken naiparusisida a kasla kadagiti mammartek ket nagpatinggan ti laingda.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Ket immawagda ngarud kenni Yahweh iti pakariribukanda, ket inyaonna ida manipud iti pakarigatanda.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Pinagkalmana ti bagyo ket nagtalna dagiti dalluyon.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Ket nagrag-oda gapu ta kimmalma ti baybay, ken inyapanna ida iti tinarigagayanda a pagsangladan.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
O dayawen koma dagita a tattao ni Yahweh gapu iti kinapudnona iti tulagna ken gapu kadagiti nakakaskasdaaw a banbanag nga inaramidna iti sangkataoan!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Itag-ayda koma isuna iti gimongan dagiti tattao ken idaydayawda koma isuna iti taripnong dagiti panglakayen.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Pagbalbalinenna a let-ang dagiti karayan, dagiti ubbog ti danum a namaga a daga,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
ken pagbalinenna a langalang ti nabunga a daga gapu iti kinadangkes dagiti tattaona.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Pagbalbalinenna a dan-aw dagiti let-ang ken ti namaga a daga nga ubbog dagiti danum.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Pagnanaedenna ti mabisin sadiay, ket mangbangonda iti siudad a pagnaedanda.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Mangbangonda it siudad a pagtalonanda, a pagmulaanda iti ubas, ken mangpataud iti nawadwad nga apit.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Benbendisionanna ida isu nga immadoda. Saanna nga ipalubos a maksayan ti bilang dagiti tarakenda.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Bimmassit ken naibabainda gapu iti nasaem a riribuk ken panagsagaba.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Imbuyatna ti pungtotna kadagiti mangidadaulo a nakaigapuan iti panagalla-allada idiay let-ang, nga awanan iti dal-dalan.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Ngem salsalaknibanna ti agkasapulan manipud iti panagrigat ken ay-aywananna dagiti pamiliana a kasla iti arban.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Makita daytoy dagiti nalinteg ket agrag-oda, ket nagulimek dagiti amin a kinadangkes.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Ti siasinoman a nasirib ket rumbeng a panunotenda dagitoy a banbanag ken utubenna dagiti aramid ni Yahweh iti kinapudnona ti tulagna.
