< Psaltaren 107 >

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Þakkið Drottni, því að hann er góður og miskunn hans varir að eilífu.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Hafi Drottinn frelsað þig, þá segðu frá því! Segðu öðrum frá því að hann hafi frelsað þig frá óvinum þínum.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Hann leiddi hina útlægu heim frá ystu endimörkum jarðarinnar.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Þeir ráfuðu heimilislausir um eyðimörkina,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
hungraðir og þyrstir og að niðurlotum komnir.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
„Drottinn, hjálpaðu okkur!“hrópuðu þeir, og hann svaraði bæn þeirra!
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Hann leiddi þá í öruggt skjól, til byggilegrar borgar.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Ó, að þetta fólk vildi nú lofa Drottin fyrir miskunn hans og öll hans dásamlegu verk,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
því að hann svalar þyrstri sál og mettar hungraðan gæðum.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Hverjir eru þessir sem sitja í myrkri og skugga dauðans, þjáðir af eymd og volæði?
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Þeir gerðu uppreisn gegn Drottni, fyrirlitu hann, hinn hæsta Guð.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Þess vegna beygði hann þá með mæðu. Þeir hrösuðu og enginn gat hjálpað þeim á fætur.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Þá hrópuðu þeir til Drottins í neyð sinni og hann bjargaði þeim!
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Hann leiddi þá út úr myrkri og skugga dauðans og braut fjötra þeirra.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Þeir skulu lofa Drottin fyrir elsku hans og öll hans miskunnarverk!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Því að hann mölvaði hlið dýflissunnar og braut sundur rimlana.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Sumir kölluðu yfir sig ógæfu með heimsku sinni.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Loks bauð þeim við öllum mat. Þeir sáu ekkert framundan nema dauðann.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Þá kölluðu þeir til Drottins í neyð sinni og hann bjargaði þeim úr angist þeirra, kom þeim á réttan veg.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Hann sendi út orð sitt og læknaði þá, hreif þá frá dyrum dauðans.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ó, að menn þessir vildu lofa Drottin fyrir elsku hans og öll hans dásemdarverk!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Þeir þakki honum heilshugar og kunngjöri verk hans með gleði.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Og svo eru þeir sem sigla um höfin, kaupmenn sem flytja vörur milli landa.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Einnig þeir fá að reyna máttarverk Drottins.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Hann kallar á storminn og lætur öldurnar rísa.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Skipin sveiflast til himins og hverfa í öldudali – öllum um borð fellst hugur í neyðinni.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Þeir ramba og skjögra eins og drukknir menn og vita ekki sitt rjúkandi ráð.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Þá hrópa þeir til Drottins í neyð sinni og hann frelsar þá.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Hann kyrrir bæði sjó og vind.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Hvílík blessun að ná höfn og njóta lognsins!
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ó, að þessir menn vildu þakka Drottni miskunn hans og öll hans dásemdarverk.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Þeir lofi hann upphátt í söfnuðinum og í áheyrn leiðtoga Ísraels.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Hann þurrkar upp fljótin
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
og gerir land óguðlegra að skorpinni saltsléttu.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
En hann kann líka að breyta auðninni í frjósama og vatnsríka vin.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Þangað leiðir hann hungraða sem setjast þar að og byggja sér borgir,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
sá í akra, gróðursetja víngarða og afla afurða.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Þannig blessar hann! Og þeir margfaldast stórum og fénaði þeirra fjölgar.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Sumir missa allt í ofsókn, þjáningu og sorg,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
því að Guð sendir hrokafullum skömm og lætur tignarmenn ráfa um í rústum,
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
en hann bjargar fátæklingum sem honum treysta, gefur þeim fjölda afkomenda og mikla hagsæld.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Þetta sjá hinir guðhræddu og þeir gleðjast, meðan óguðlegir þegja í skömm.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Þú sem ert vitur, hugleiddu þetta! Hugsaðu um miskunn og kærleika Drottins.

< Psaltaren 107 >