Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
| הדו ליהוה כי טוב כי לעולם חסדו׃ |
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
| יאמרו גאולי יהוה אשר גאלם מיד צר׃ |
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
| ומארצות קבצם ממזרח וממערב מצפון ומים׃ |
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
| תעו במדבר בישימון דרך עיר מושב לא מצאו׃ |
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
| רעבים גם צמאים נפשם בהם תתעטף׃ |
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
| ויצעקו אל יהוה בצר להם ממצוקותיהם יצילם׃ |
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
| וידריכם בדרך ישרה ללכת אל עיר מושב׃ |
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
| יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃ |
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
| כי השביע נפש שקקה ונפש רעבה מלא טוב׃ |
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
| ישבי חשך וצלמות אסירי עני וברזל׃ |
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
| כי המרו אמרי אל ועצת עליון נאצו׃ |
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
| ויכנע בעמל לבם כשלו ואין עזר׃ |
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
| ויזעקו אל יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם׃ |
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
| יוציאם מחשך וצלמות ומוסרותיהם ינתק׃ |
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
| יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃ |
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
| כי שבר דלתות נחשת ובריחי ברזל גדע׃ |
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
| אולים מדרך פשעם ומעונתיהם יתענו׃ |
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
| כל אכל תתעב נפשם ויגיעו עד שערי מות׃ |
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
| ויזעקו אל יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם׃ |
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
| ישלח דברו וירפאם וימלט משחיתותם׃ |
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
| יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃ |
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
| ויזבחו זבחי תודה ויספרו מעשיו ברנה׃ |
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
| יורדי הים באניות עשי מלאכה במים רבים׃ |
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
| המה ראו מעשי יהוה ונפלאותיו במצולה׃ |
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
| ויאמר ויעמד רוח סערה ותרומם גליו׃ |
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
| יעלו שמים ירדו תהומות נפשם ברעה תתמוגג׃ |
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
| יחוגו וינועו כשכור וכל חכמתם תתבלע׃ |
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
| ויצעקו אל יהוה בצר להם וממצוקתיהם יוציאם׃ |
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
| יקם סערה לדממה ויחשו גליהם׃ |
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
| וישמחו כי ישתקו וינחם אל מחוז חפצם׃ |
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
| יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃ |
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
| וירממוהו בקהל עם ובמושב זקנים יהללוהו׃ |
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
| ישם נהרות למדבר ומצאי מים לצמאון׃ |
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
| ארץ פרי למלחה מרעת ישבי בה׃ |
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
| ישם מדבר לאגם מים וארץ ציה למצאי מים׃ |
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
| ויושב שם רעבים ויכוננו עיר מושב׃ |
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
| ויזרעו שדות ויטעו כרמים ויעשו פרי תבואה׃ |
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
| ויברכם וירבו מאד ובהמתם לא ימעיט׃ |
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
| וימעטו וישחו מעצר רעה ויגון׃ |
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
| שפך בוז על נדיבים ויתעם בתהו לא דרך׃ |
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
| וישגב אביון מעוני וישם כצאן משפחות׃ |
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
| יראו ישרים וישמחו וכל עולה קפצה פיה׃ |
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
| מי חכם וישמר אלה ויתבוננו חסדי יהוה׃ |
