Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
“BOOK V.” O give thanks to the LORD, for he is good; For his mercy endureth for ever!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let the redeemed of the LORD say it, Whom he hath redeemed from the hand of the enemy;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Whom he hath gathered from the lands, From the east, the west, the north, and the south.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They were wandering in the wilderness, in a desert, They found no way to a city to dwell in.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
They were hungry and thirsty, And their souls fainted within them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried to the LORD in their trouble, And he delivered them out of their distress.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
He led them in a straight way, Till they came to a city where they might dwell.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
O let them praise the LORD for his goodness, For his wonderful works to the children of men!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he satisfieth the thirsty, And the hungry he filleth with good.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
They dwelt in darkness and the shadow of death, Being bound in affliction and iron;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they disobeyed the commands of God, And contemned the will of the Most High;
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Their hearts he brought down by hardship; They fell down, and there was none to help.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
But they cried to the LORD in their trouble, And he saved them out of their distresses;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them out of darkness and the shadow of death, And brake their bands asunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
O let them praise the LORD for his goodness, For his wonderful works to the children of men!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he hath broken the gates of brass, And cut the bars of iron asunder.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
The foolish, because of their transgressions, And because of their iniquities, were afflicted;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
They abhorred all kinds of food; They were near to the gates of death.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they cried to the LORD in their trouble, And he delivered them out of their distresses;
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sent his word, and healed them, And saved them from their destruction.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
O let them praise the LORD for his goodness, For his wonderful works to the children of men!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Let them offer the sacrifices of thanksgiving, And declare his works with joy!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They who go down to the sea in ships, And do business in great waters,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
These see the works of the LORD, And his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He commandeth, and raiseth the stormy wind, Which lifteth high the waves.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount up to the heavens, They sink down to the depths, Their soul melteth with distress;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They reel and stagger like a drunken man, And all their skill is vain.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they cry to the LORD in their trouble, And he saveth them out of their distresses;
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He turneth the storm into a calm, And the waves are hushed;
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Then they rejoice that they are still, And he bringeth them to their desired haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
O let them praise the LORD for his goodness. For his wonderful works to the children of men!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Let them extol him in the congregation of the people, And praise him in the assembly of the elders!
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He turneth rivers into a desert, And springs of water into dry ground;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land into barrenness, For the wickedness of them that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He turneth the desert into a lake of water, And dry ground into springs of water;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he causeth the hungry to dwell, And they build a city for a dwelling-place,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And sow fields and plant vineyards, Which yield a fruitful increase.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
He blesseth them, so that they multiply greatly, And suffereth not their cattle to decrease.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
When they are diminished and brought low By oppression, affliction, and sorrow,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He poureth contempt upon princes, And causeth them to wander in a pathless wilderness;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
But he raiseth the poor from their affliction, And increaseth their families like a flock.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The righteous see it and rejoice, And all iniquity shutteth her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Whoso is wise, let him observe this, And have regard to the loving-kindness of the LORD!
