Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
“Give thanks to YHWH, For [He is] good, for His kindness [is] for all time”:
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let the redeemed of YHWH say [so], Whom He redeemed from the hand of an adversary.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And has gathered them from the lands, From east and from west, From north, and from the sea.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in a wilderness, in a desert by the way, They have not found a city of habitation.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry—indeed—thirsty, Their soul becomes feeble in them,
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
And they cry to YHWH in their adversity, He delivers them from their distress,
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And causes them to tread in a right way, To go to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
They confess to YHWH His kindness, And His wonders to the sons of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For He has satisfied a longing soul, And has filled a hungry soul [with] goodness.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Inhabitants of dark places and death-shade, Prisoners of affliction and of iron,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they changed the saying of God, And despised the counsel of the Most High.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And He humbles their heart with labor, They have been feeble, and there is no helper.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
And they cry to YHWH in their adversity, He saves them from their distresses.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brings them out from the dark place, And death-shade, And He draws away their bands.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
They confess to YHWH His kindness, And His wonders to the sons of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For He has broken doors of bronze, And He has cut bars of iron.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fools, by means of their transgression, And by their iniquities, afflict themselves.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul detests all food, And they come near to the gates of death,
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
And cry to YHWH in their adversity, He saves them from their distresses,
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sends His word and heals them, And delivers [them] from their destructions.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
They confess to YHWH His kindness, And His wonders to the sons of men,
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And they sacrifice sacrifices of thanksgiving, And recount His works with singing.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Those going down [to] the sea in ships, Doing business in many waters,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
They have seen the works of YHWH, And His wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
And He commands, and appoints a storm, And it lifts up its billows,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They go up [to] the heavens, they go down [to] the depths, Their soul is melted in evil.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They reel to and fro, and move as a drunkard, And all their wisdom is swallowed up.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
And they cry to YHWH in their adversity, And He brings them out from their distresses.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He calms a whirlwind, And their billows are hushed.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they rejoice because they are quiet, And He leads them to the haven of their desire.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
They confess to YHWH His kindness, And His wonders to the sons of men,
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And they exalt Him in [the] assembly of [the] people, And praise Him in [the] seat of [the] elderly.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He makes rivers become a wilderness, And fountains of waters become dry land.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land becomes a barren place, For the wickedness of its inhabitants.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He makes a wilderness become a pool of water, And a dry land become fountains of waters.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And He causes the hungry to dwell there, And they prepare a city of habitation.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And they sow fields, and plant vineyards, And they make fruits of increase.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And He blesses them, and they multiply exceedingly, And He does not diminish their livestock.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
And they are diminished, and bow down, By restraint, evil, and sorrow.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He is pouring contempt on nobles, And causes them to wander in vacancy—no way.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
And sets the needy on high from affliction, And places families as a flock.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The upright see and rejoice, And all perversity has shut her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who [is] wise, and observes these? They understand the kind acts of YHWH!
