< Psaltaren 107 >
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluia. Give thanks to the Lord, for he is good; for his mercy [endures] for ever.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let them say [so] who have been redeemed by the Lord, whom he has redeemed from the hand of the enemy;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
and gathered them out of the countries, from the east, and west, and north, and south.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in the wilderness in a dry land; they found no way to a city of habitation.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried to the Lord in their affliction, and he delivered them out of their distresses.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he guided them into a straight path, that they might go to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he satisfies the empty soul, and fills the hungry [soul] with good things,
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
[even] them that sit in darkness and the shadow of death, fettered in poverty and iron;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
because they rebelled against the words of God, and provoked the counsel of the Most High.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
So their heart was brought low with troubles; they were weak, and there was no helper.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they cried to the Lord in their affliction, and he saved them out of their distresses.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
And he brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bonds asunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonders to the children of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he broke to pieces the brazen gates, and crushed the iron bars.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
He helped them out of the way of their iniquity; for they were brought low because of their iniquities.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul abhorred all meat; and they drew near to the gates of death.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they cried to the Lord in their affliction, and he saved them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sent his word, and healed them, and delivered them out of their destructions.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them offer to him the sacrifice of praise, and proclaim this works with exultation.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They that go down to the sea in ships, doing business in many waters;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
these [men] have seen the works of the Lord, and his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He speaks, and the stormy wind arises, and its waves are lifted up.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They go up to the heavens, and go down to the depths; their soul melts because of troubles.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They are troubled, they stagger as a drunkard, and all their wisdom is swallowed up.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they cry to the Lord in their affliction, and he brings them out of their distresses.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
And he commands the storm, and it is calmed into a gentle breeze, and its waves are still.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they are glad, because they are quiet; and he guides them to their desire haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Let them exalt him in the congregation of the people, and praise him in the seat of the elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He turns rivers into a desert, and streams of water into a dry land;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
a fruitful land into saltness, for the wickedness of them that dwell in it.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He turns a wilderness into pools of water, and a dry land into streams of water.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he causes the hungry to dwell, and they establish for themselves cities of habitation.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And they sow fields, and plant vineyards, and they yield fruit of increase.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And he blesses them, and they multiply exceedingly, and he diminishes not the number of their cattle.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Again they become few, and are brought low, by the pressure of evils and pain.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Contempt is poured upon their princes, and he causes them to wander in a desert and trackless land.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
But he helps the poor out of poverty, and makes [him] families as a flock.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The upright shall see and rejoice; and all iniquity shall stop her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wise, and will observe these things, and understand the mercies of the Lord?