Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
O give thanks unto Yhwh, for he is good: for his mercy endureth for ever.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let the redeemed of Yhwh say so, whom he hath redeemed from the hand of the enemy;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried unto Yhwh in their trouble, and he delivered them out of their distresses.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Oh that men would praise Yhwh for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Such as sit in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the most High:
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Therefore he brought down their heart with labour; they fell down, and there was none to help.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they cried unto Yhwh in their trouble, and he saved them out of their distresses.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them out of darkness and the shadow of death, and brake their bands in sunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Oh that men would praise Yhwh for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fools because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul abhorreth all manner of meat; and they draw near unto the gates of death.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they cry unto Yhwh in their trouble, and he saveth them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sent his word, and healed them, and delivered them from their destructions.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Oh that men would praise Yhwh for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They that go down to the sea in ships, that do business in great waters;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
These see the works of Yhwh, and his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wits’ end.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they cry unto Yhwh in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Oh that men would praise Yhwh for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He turneth rivers into a wilderness, and the watersprings into dry ground;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into watersprings.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Again, they are minished and brought low through oppression, affliction, and sorrow.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, where there is no way.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Yet setteth he the poor on high from affliction, and maketh him families like a flock.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The righteous shall see it, and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Whoso is wise, and will observe these things, even they shall understand the lovingkindness of Yhwh.
