Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Give glory to the Lord, for he is good: for his mercy endureth for ever.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let them say so that have been redeemed by the Lord, whom he hath redeemed from the hand of the enemy: and gathered out of the countries.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
From the rising and the setting of the sun, from the north and from the sea.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in a wilderness, in a place without water: they found not the way of a city for their habitation.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
They were hungry and thirsty: their soul fainted in them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
And they cried to the Lord in their tribulation: and he delivered them out of their distresses.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he led them into the right way: that they might go to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let the mercies of the Lord give glory to him: and his wonderful works to the children of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he hath satisfied the empty soul, and hath filled the hungry soul with good things.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Such as sat in darkness and in the shadow of death: bound in want and in iron.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they had exasperated the words of God: and provoked the counsel of the most High:
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And their heart was humbled with labours: they were weakened, and their was none to help them.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they cried to the Lord in their affliction: and he delivered them out of their distresses.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
And he brought them out of darkness, and the shadow of death; and broke their bonds in sunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let the mercies of the Lord give glory to him, and his wonderful works to the children of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Because he hath broken gates of brass, and burst the iron bars.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
He took them out of the way of their iniquity: for they were brought low for their injustices.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul abhorred all manner of meat: and they drew nigh even to the gates of death.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
And they cried to the Lord in their affliction: and he delivered them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sent his word, and healed them: and delivered them from their destructions.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let the mercies of the Lord give glory to him: and his wonderful works to the children of men.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them sacrifice the sacrifice of praise: and declare his works with joy.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They that go down to the sea in ships, doing business in the great waters:
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
These have seen the works of the Lord, and his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He said the word, and there arose a storm of wind: and the waves thereof were lifted up.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount up to the heavens, and they go down to the depths: their soul pined away with evils.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They were troubled, and reeled like a drunken man; and all their wisdom was swallowed up.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
And they cried to the Lord in their affliction: and he brought them out of their distresses.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
And he turned the storm into a breeze: and its waves were still.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they rejoiced because they were still: and he brought them to the haven which they wished for.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let the mercies of the Lord give glory to him, and his wonderful works to the children of men.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And let them exalt him in the church of the people: and praise him in the chair of the ancients.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He hath turned rivers into a wilderness: and the sources of water into dry ground:
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He hath turned a wilderness into pools of water, and a dry land into water springs.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And hath placed there the hungry; and they made a city for their habitation.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And they sowed fields, and planted vineyards: and they yielded fruit of birth.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And he blessed them, and they were multiplied exceedingly: and their cattle he suffered not to decrease.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Then they were brought to be few: and they were afflicted through the trouble of evils and sorrow.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Contempt was poured forth upon their princes: and he caused them to wander where there was no passing, and out of the way.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
And he helped the poor out of poverty: and made him families like a flock of sheep.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The just shall see, and shall rejoice, and all iniquity shall stop their mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wise, and will keep these things: and will understand the mercies of the Lord?
